NYTT ÅR 2015

Ja vart ska man börja när man nästan har haft 2 års uppehåll. Många tankar och många känslor kommer fram när man går tillbaka. Flera dödsfall, mycket sjukdom , strålning m.m. m.m. har tagit många krafter och tid. Men nu skal vi inte se tillbaka. Det är ingen ide och ingen har gott av det. Nu ser vi framöver mot ljusare tider och fortsättningen på det nya året. Nu kommer jag till att göra nya album under Foto2015, men det kan ta lite tid innan det är klart. Sen skal jag börja blogga här igen. Och uppdatera hemsidan. Så ha bara lite tålamod med mig så sker det ting efterhand. Jätteroligt om ni som har gett upp mig och hemsidan kommer åter och följar oss.

Önskar er alla en god fortsättning på detta året och välkommen åter till våran blogg.

Image-1 

Kramar från Gerd och gänget på Kerriehedens Ler 

ETT SISTA FARVÄL………………….

Igår kväll 2013-04-25 flyttade vår goda älskade Schiba (Beer-Sebas Kerrie) hem till hund himlen. Och sorgen och saknaden efter henne är mycket stor. Tårarna vill inte ta slut. Men nu har hon det gott, hon har inga plågor längre. Nu springer hon på gröna ängar så lätt med de sina som inte längre finns kvar på jorden. ♥ Schiba kom till oss som foder tik 2001-09-09 och hon har givit oss så mycket kärlek, trofasthet, vackra barn och barnbarn som hon tog så väl hand om. Och igår var även hennes barnbarnsbarn 2 veckor. Men dom fick hon aldrig träffa. Vi hade hoppats på 4 generationer här hemma i sommar, men vi förstod dom senaste veckorna att så ville det inte bli. Man måste tänka på djurets bästa och inte vara egoistiska. Hon började strula med maten från och till och i perioder, dom senaste två veckorna ville hon äta mindre och mindre. Dom senaste dygnen åt hon mindre och mindre och vi lockade med allt som kunde smaka gott, men……… Hon drack även kopiösa stora mängder vatten dom senaste dagarna och dom senaste dygnen kräktes hon upp allt hon fick i sig och till slut kom det bara upp vatten. Och man började bli rädd att hon skulle dö mellan händerna på oss, men hon hade ett starkt hjärta. Men vi kunde inte utsätta och blunda längre. Hon var trött nu. Hon älskade att vara vid vårat torp, då sken hon upp och blev som en annan hund jämt. Så Torbjörn tog med henne och Pepsi en sväng till torpet igår i det vackra vår vädret. Och hon fick strosa runt där ett par timmar (och det var där igår som bilden är tagen). Sen fick hon somna in igår kväll, stilla och lugnt, på Solstadens smådjursklinik med matte och husse vid sin sida. Hon var så lugn, det var dags nu. Pepsi och Åcky fick även komma in och ta farväl av sin mamma / mormor när allt var över. Dom hade gjort så fint på Solstaden med tända ljus och en bädd åt Schiba, vi fick ett eget rum och allt var så fridfullt. Schiba är hos änglarna nu, vår älskade trogna vän. Hon var så speciell. Hon blev 11 år 10 mnd och 3 dygn gammal. TACK ÄLSKADE SCHIBA FÖR ALLT DU GIVIT OSS ♥ VI KOMMER ALLTID SAKNA DIG OCH MINNAS ALLA ROLIGA STUNDER. MEN EN DAG TRÄFFAS VI IGEN…………PÅ ANDRA SIDAN REGNBÅGSBRON ♥ ♥ ♥

 

 

Schiba

NYTT ÅR 2013

Ja då är vi redan inne på andra veckan i det nya året. Ett år med hittills blanka ark och nya möjligheter. Julen har jag redan städat ur huset och det känns att det redan är lite ljusare på eftermiddagen. Så otroligt skönt Ler

 

Torbjörn var ledig länge under jul och nyår denna gången, han gick av jobben Fredag 21 december och hans första arbetsdag i år var 7 januari. Så det blev en hel semester ledighet. Han har haft så många resor till Stockholm i höst så han hade mycket tid att ta ut, så då blev det så. Och vi har njutit och tagit vara på tiden.

 

Vi bestämde oss för att vara ensamma över jul och nyår denna gången, bortsett från lite umgänge med goda vänner som vanligt. Som traditionen är så lade Torbjörn in sill 22 december och kokade och griljerade skinkan på lilla Julafton. Tyvärr kom min svärmor på sjukhuset natt till julafton och kom inte hem för över nyår, så Torbjörn fick ge en hjälpande hand till hennes sambo på julafton, och juldagen åkte han till Torsby for att hälsa på sin mamma på sjukhuset. Men annars var det lugnt och stilla här hos oss. Lilla Julafton kom min underbara vän Linda med en så fin “jul present” till oss, den måste ni bara se (det finns bild på den i albumet som jag lägger in länk till i slutet av inlägget här). Annandag jul kom våra goda vänner Jenny och Lars Tore + vovvarna på Jul lunch och sen åkte manfolken iväg på ishockey i Karlstad medan Jenny och jag gick promenader med vovvarna. Det blev två varv då vi först gick med våra tre och sen med Penny och Bie. Tyvärr började det regna också. Vi hade snö hela adventstiden och  en vit jul, men sen i mellandagarna kom det mildväder och regn, och sen dess har det varit både snö och halka om vartannat. Torbjörn tog några spark turer med Åcky så länge det gick bra och det tyckte dom var roligt båda två. Ja jag testade sparken även jag på lille Julafton. 28 december var det också dags för ishockey för Lars Tore och Torbjörn, men då var det senare på kvällen så dom kom senare och vi åkte å köpte oss pizza och kebab innan manfolken skulle åka, sen hade Jenny, jag och hundarna en lugn kväll inomhus. 29 december åkte Torbjörn iväg på spårträning med alla våra tre hundar. Och det tyckte dom var jätteroligt alla samman, även Åcky som inte gått spår på ett tag var jätteförtjust. Vi hade det inte så kallt under jul, det låg mest på 4-5 minus och även någon + grad ibland. Den 30 december hade vi + 2,1 grad och regn klockan 23.30. och på nyårsnatten hade vi + 4,9 grader klockan 00.45. Så det var inte så mycket snö kvar första dagen på det nya året. 1 januari åkte Torbjörn iväg på hundträning i ridhus med Åcky och Pepsi och det var också populärt. Det har även blivit några flera spårträningar och även ridhus träningar i det nya året och Torbjörn gir Åcky stort beröm. Han är duktig mattes lilla prins. 2 januari tog Torbjörn och jag oss en sväng till Karlstad för att shoppa lite och då blev det bl.a. en ny stationär dator på mig. En Packard Bell och en Acer skärm. Jag har bara haft laptoppar senaste åren, men ville ha en större och starkare dator nu. Det är Windows 8 i denna så det har varit lite krångel att lära sig det nya, och jag har ännu inte kommit på allt hur man skal göra, det kommer nog ta tid. Men jag får ta lite efterhand. Annars har Torbjörn pysslat lite här hemma under sin ledighet. Och 5 januari på kvällen var vi bjuda till Torbjörns syster med familj på middag, det var väldigt trevligt och jättegod mat. Det är nästen en skam att tala om att vi nästan aldrig träffas trots att vi bara bor 1 km från varann. Vi får nog skärpa oss lite och försöka var lite flitigare framöver. Men dom har barn och barnbarn så dom har fullt upp med sig och sina. 9 januari på kvällen var vi och några vänner iväg till Församlingshemmet i Ransäter och lyssnade på “Clapson”, det är han som har varit “Löpar Nisse” i Värmlänningarna förut i många år, han har hand om Fridolf Rudin museet i Munkfors och han spelar och sjunger, och är otroligt duktig att imitera Fridolf Rudin. Ja vi skrattade så vi grät hela gänget den kvällen. Det var verkligen roligt. Så till sommaren ¨måste vi försöka och ta oss iväg till Bondkomikerfestivalen i Munkfors. Det skal bli en upplevelse att se fram emot.

Och så har vi pratat på att ta en resa till min faster i Hardanger i sommar tillsammans med min pappa. Men när det blir är inte bestämd. Nu får det först bli slut på vintern och sen vill vi ha en fin vår. Och tack och lov så går vi mot ljusare tider nu. Hoppas bara vi får vara friska och att det inte sker några flera tråkigheter. Vi har ju två gamla hundar här hemma så vi håller tummarna för att dom skal få ännu en bra tid tillsammans med oss. Men man vet ju aldrig, det kan gå så fort. Men det kan det även göra med en ung hund, man vet så lite om framtiden. Men vi är glada och tacksamma för den tiden vi får ha dom kvar. Våra älskade djur som givit oss så mycket kärlek och värme. Vad vore väl livet utan dom. Väldigt väldigt ensamt och tomt.

Vi väntar också med spänning på att Ånnie (Åcky´s syster) skal börjar löpa snart, så Sven på kennel Ferdix skal para henne, och att det skal bli valpar till våren/sommaren. Hoppas det går bra denna gången. Åcky´s pappa, goda Qwenzo fyllde 11 år på nyårs afton, och han tror att hela värden firar honom sedan dom skyter raketer och äter god mat. Tyvärr är det alldeles för länge sedan vi så han, och hans matte och husse också. Tiden rusar iväg, som jag alltid säger, och det är alltid något annat som kommer i vägen. Men det är viktigt att ta sig tid att umgås också för vips så kan det vara för sent och då är det för sent att ångra sig också. Så vi får försöka skärpa oss detta året vad gäller både familj och vänner.

Här kommer ett album med lite foton från advent, jul och nyår   http://kerriehedens.se/?page_id=4508&wgaid=1

 

Så vill vi passa på att önska er alla en riktig god fortsättning på det nya året. Ta hand om er och varann och njut av livet.

Kram och nospussar från oss alla till er alla // Gerd Skrattar

Julhälsningar från två av Pepsi´s “valpar”

Ja då är det sista dagen i året 2012. Och vi har fått julhälsningar på mail från två av Pepsi´s “valpar”. Tusen tack till er för dom mysiga bilderna. Alltid så roligt att ha kontakt med “valparna” och deras ägare. Och vi vill passa på och önska er och alla dom andra “valparna” ett riktigt GOTT NYTT ÅR med mycket lycka och framgång. Så får vi prova att få till en träff under våren. Kramar och nospussar till er alla från oss alla.

 

 

Julkort från Lex med familj

Ett mysigt julkort på Lex och hans små hussar.

 

Takko och matte_538x900

Och här ett underbart kort på Takko och hans matte som äter jul frukost.

En sista nyhetsuppdatering för 2012………………..

Ja nu går vi mot jul med stormsteg……………… åren bara rusar iväg. Och vi har inte annat val än att hänga på. Ibland skulle man ville stoppa tiden, hoppa av ett tag, eller vad som helst, men tyvärr vi blir äldre och äldre och åren dom går. Detta året har, som alla dom andra, givit oss både sorg och glädje. Men den största positiva upplevelsen var väl våran underbara resa till min morbror Kjell och hans fru Rigmor i nord Norge. Allt det fantastiska vi fick uppleva och alla underbara människor vi fick hälsa på. Det blev mååååånga kort tagna av fotograf Torbjörn och även lite film. Och en liten del av korten ligger på våran sida “FOTO” på hemsidan som min vän Eva-Liz har hjälpt mig med nu i jul förberedelserna. Det är en ny foto sida med många album och helt ny layout på sidan. Eva-Liz, hennes make och deras djur var någon av dom vi hälsade på i nord Norge, jätteroligt………. Vi var även en sväng till Dalsland, där Torbjörn är född, och hälsade på Torbjörns kusin Gunnar och hans fru Kristina i Augusti/September en helg och det var också väldigt trevligt. Det var mååånga år sen senast. Tyvärr alldeles för länge. Men så blir det ibland. Jag och Åcky var också iväg på den vanliga långhelgen  till Årjäng i samband med “Årjängs marken” i slutet på September och som vanligt hade vi tur med vädret nästan hela tiden. Annars har vi för det mesta varit hemma i sommar bortsett från någon sväng till torpet då och då, och lite besök av och till av både familj och vänner.

MEN NU ÄR DET SNART JUL OCH SNART SLUT PÅ 2012. I år har vi valt att vara själva i jul och nyårshelgen. Fast lite umgänge med goda vänner blir det nog också under mellandagarna. Det har varit så mycket denna hösten så vi känner att vi behöver andas ut lite, och bara vara. Vi har inte haft julgran sedan vi skaffade oss katt, men i år har vi ändå en pytteliten julgran på ett bord och det är ju lite mysigt……………

Det mesta av tiden har väl varit i hund värden denna hösten, det har varit allt från glädje till sorg och tårar. Det började väl med STOR GLÄDJE fösta helgen i Oktober då Carola och Lex (Ferdix Ålex) gjorde slut provet som försvarsmakts hund. Och klarade det med glans så dom kunde titulera sig TJH/FM och Hundförare. Det är en alldeles fantastisk jobb Carola har gjort med älskade Lex. Hon har ju trots allt bara haft honom sedan Maj 2010 då hon köpte honom av oss. Och det är den första hunden hon har på det sättet. Så vi är mycket imponerade och stolta över dom båda. Sen 3 veckor efteråt, 27 oktober, så var det dags igen för dom två och då var det MT (mentaldelen på Korningen) som dom också klarade med 413 poäng. Vi var självklart med och kollade då, tillsammans med Nina och Sven, på Karlskoga BK. Det var en strålande höstdag med sol och vackra färger, Lex och Carola till ära. Och sen blev vi alla bjudna hem till Carola och Kay på underbar mat tillsammans med barna och Carola ´s föräldrar. En toppendag med fantastiska människor. En kompis till Carola var också med och hon har hjälpt Carola mycket och är jätteduktig. Och vi hade så roligt. Och självklart blev det fotografering……………….. och här kommer en bild på Lex som blev tagen på brukshundsklubben……………..

Ålex MT 121027

17 oktober var vi ett gäng med valpköpare och vänner som åkte iväg och gratulerade Lilian på kennel Beer-Seba med 75 års dagen. Hon blev så överraskad och så glad. Hon blev änka i Februari och vi var även iväg på begravningen 17 mars. Kennel Beer-Seba blev startad av makarna Frick redan 1959 så dom har varit aktiva några år. Och dom har varit bland dom största i schäfer värden i Sverige genom många år med sin kennel verksamhet. Och våra två tikar kommer därifrån. Här är en bild på Lilian på hennes dag. Hon var så glad……………

Lilian 75 år 121016

10 november var våran goda Skogis “TUSSI” 5 år. Hon heter ju egentlig Anniehoods Sting Ray Girl och är från Hagfors. Hon är ute hela året, men mycket inomhus också, så hon har en fantastisk tjock päls ……………….. och här är hon.

15 november är nog en dag jag aldrig kommer glömma. Jag var iväg till Kil på kvällen och fick se att Torbjörn hade ringd mig, han hade varit i Stockholm ang jobbet, men hade kommit hem. Jag ringde upp honom och fick reda på att Åcky´s bror Ami var död. Ferdix Åke Jesper Ami. Det var fruktansvärt jobbigt och det blev många tårar både den kvällen och flera dagar efteråt. Han hade fått fistlar i tjock tarmen i magen och den veterinären dom uppsökte sade att det fanns inget att göra. Visst kunde dom operera, men det skulle bli väldigt långvarigt, smärtsamt och jobbigt för hunden så dom tog beslutet att låta honom få somna in. Vi tänker mycket på honom och saknar honom mycket. Det känns så orättvist, han var ju så ung, så glad och lycklig………………………. men……….. Här är en bild på honom som matte tog i Oktober. Han var så glad i att leka med löv, och han älskade snö…………………… Frid över ditt minne älskade Ami. Du finns alltid kvar i våra hjärtan…………

Ami 121009

18 november fick vi mycket trevligt besök av Schiba´s bror Kirre. Det är bara dom två kvar i Beer-Sebas K-kull  som blev födda på Beer-Sebas 22 juni 2001. Och självklart var matte och husse med. Det var första gång dom hälsade på oss, men vi har ju träffat dom och även Kirre någon gång genom åren. Och självklart blev det lite fotografering även då……………………. Först en bild på Schiba och Kirre och sen en bild på Kirre med matte och husse…………………..

Kerrie och Kirre

Wiwi, Hasse och Kirre

25 – 29 November var jag iväg till Högboda och passade Penny och Bie medan matte och husse var iväg på en liten semester tripp. Och jag myste riktigt mycket med vovvarna och även dom 3 katterna i huset. Det är så roligt att se hur gott Penny och Bie trivs tillsammans. Dom är allt för varann och även för sin husse och matte. Tänk att Penny skulle få det såååååååå bra och vi skulle få så goda vänner. Ja ibland är det en mening med allt och jag har lärt mig att lyssna på min magkänsla, den brukar ha rätt varje gång. Vi träffas ganska ofta och ibland åker Torbjörn och Lars-Tore iväg på ishockey. Ibland bara umgås vi och ibland hittar vi på något tillsammans. Som 10 November när vi var iväg till Mårbacka på julmarknad tillsammans. Alltid lika trevligt. Och nu annandag jul blir det ishockey  för killarna igen och då får väl jag och Jenny hitta på något annat roligt eller bara umgås och prata…………….. Här är en bild på Torbjörn senast dom var iväg på hockey, då blev det Färjestad tröja även på Torbjörn…………………. hihi, det hade jag aldrig trodd, men där ser man, ibland tar man fel………………

121013

8 december var även Jenny, Lars-Tore, Nina och alla vovvarna hit och gratulerade mig på min födelsedag, som var dagen innan. Och Jenny var kokerska för dagen och gjorde en fantastisk god 2 rätters middag. Det blev först Fläskfilé på potatisbädd och till efterrätt var det stekta bananer med mangosås och smält choklad. MMMMMMMMMMMMMMMMm så gott. Och vi åt så vi kände det alla samman tror jag…………. Här är en bild från den dagen. Dags att förtära den goda middagen…………

Vad roligt det är att ha sådana goda vänner. Ja åren dom går som sagt och 1 december var det redan 20 år sen min mamma lämnade jordelivet. Och nu 19 december var det 1 år sen min kära morbror i Göteborg gick bort. Och över nyår är det 12 år sen min moster gick bort.  Ja vi blir gamle och många runt oss börjar att bli riktigt gamla, så det blir dödsfall med jämna mellanrum både av familj och vänner som man känt i många år. Och det blir ett tomrum efter dom fast vi inte alltid har haft så mycket kontakt i alla år. Men det känns ändå. Men så är ju livet. Jag var iväg till njurkoll för någon vecka sedan och mina diabetes prover är jättebra, men mina njurprover har steget lite och det är inte så roligt, fast det är ingen kris än. Och jag hoppas det inte blir det på riktigt länge än heller. Min njurläkare i Karlstad har varit i kontakt med han som transplanterade mig  April 2001 och han är inte bekymrad än…………….. Men han tyckte att jag inte skulle få så mycket penicillin som jag har fått senaste året. Så nu är det ett tag sedan jag åt det och det har gått bra. Nästa koll blir om 3 mnd om det inte sker något särskilt innan, så får vi se då hur det ser ut. Jag har ju haft tur som har haft njuren i så många år, men jag vill ju väldigt gärna ha den i många år till. 15-16 Januari skal jag läggas in igen på lung medicin i Karlstad för en ny sömn mätning, så får vi se hur det går också. Hade hoppats får sluta med min andningsmaskin, men tvivlar på att det går bra, tyvärr. Torbjörn har varit mycket plågad med en knä under sommaren och hösten och har haft mycket ont, så han var iväg till läkaren och sen på röntgen och det visade sig att det var förslitningar (artros). Han skal till sjukgymnastiken igen nu i Januari så får vi se vad dom säger. Han har inte så ont nu, men kommer det tillbaka så måste han kanske få kortison sprutor. Dom vill inte gärna operera i första taget. Ja ja det märks att man inte är 20 längre. Här i huset har det varit skurat i varje skåp i köket och i varje vrå huset runt i år, det måste göras ibland och jag har klarat genomföra det med hjälp av bekanta som ställt upp. Och det känns väldigt skönt. Jag är mycket känslig för bakterier ol. så ibland måste man ta det lite extra noga och nu är julstädningen klar också så nu skal det njutas. Men med 3 hundar och 2 katter så måste det dammsugas och hållas efter ganska ofta så det är inte så mycket fred att få. Torbjörn har även varit iväg mycket till Stockholm i jobbet detta året då han är med i facket. Några gånger är det dagsresor och då blir det långa dagar, och några gånger är det övernattning, men han tycker inte om att vara borta så det blir jobbigt ändå fast dom får en natt på hotell. 9 december var vi iväg på Julbord med njur föreningen igen i Mariebergsskogen i Karlstad, tror det är andra eller tredje året vi är där och det är mycket god mat och trevlig stämning. Tyvärr var vi inte så många från njur föreningen i år som vi brukar vara, det var mycket sjukdom bland medlemmarna i år. Men det var en vacker dag, kallt och sol, så det var många som gick på skridskor på Mariebergsviken och det var mycket folk på julmarknaden i Mariebergsskogen också. Men efterhand så mulnade det på och det blåste kallt. Så vi skyndade oss från och till bilen både när vi kom och när vi skulle åka. Så det blev ingen marknads tittning där i år inte. Vi har haft snö stort sett hela advent i år, det har kommit lagom mycket, men det har varit nere i minus 20 grader och lite mera några dagar ibland, annars ligger det runt 7-10 minus nu. Så det blir nog en vit jul i år. Är ju fint när de är vitt, bara det inte blir för mycket.

2 december var vi iväg till djuraffären här i Munkfors (Arken Zoo) med Frisse. Det har blivit en tradition och nu var det andra året i rad som det var en kattdomare där som gjorde sin bedömning. Och hon bara älskar Frisse och hans sätt. Han låg på bordet i ungefär 3 timmar och vuxna och barn kom och klappade honom. Ja flera undrade om han var dopad sedan han var så lugn, men han är sådan. Han älskar uppmärksamhet den katten. Och nu 20 december fyllde han 4 år. Han väger ungefär 6 kg så han är inte av dom största Maine Coon katterna, men han är tung nog ändå. Här är en bild på honom från Arken Zoo i år………………

Frisse på Arken Zoo 20121202

I början på December blev Pepsi sjuk för oss. Hon började löpa 1 november och hon blödde hela tiden, varje dag, men kom inte i höglöp för natt till 5 december, alltså efter nästan 5 veckor. Jag hade sagt till Torbjörn flera gånger att jag trodde det var något fel på henne, men vi väntade och väntade att hon skulle sluta löpa, men den natten började Åcky bli orolig och på dagen 5 december så var han omöjlig. Han skrek och vandrade som han aldrig gjort förut. Han har aldrig enda brydd sig om hennes löp annat än en ända natt förra gången hon löp. Så jag ringde Solstadens smådjursklinik och dom sade att vi måtte komma ner med henne samma kväll. Och då fick dom se att hon var i höglöp. Blodproverna var bra, men dom kunde se några cystor på livmodern så dom behöll henne där nere och opererade henne nästa dag. Och det visade sig attt hon hade cystor både på livmodern och på äggstockarna. Så dom tog bort allt. Och vi fick hämta hem henne igen ett dygn efter. Så det var min bästa födelsedagspresent att få hämta hem en frisk Pepsi igen. I Tisdags denna veckan var jag iväg till mottagningen i Råda så veterinär Helen fick ta styngen på henne (det var hon som gjorde kejsarsnittet på Pepsi när hon fick valparna). Och nu skal hon gå med kragen tills imorgon´, den har hon haft hela tiden sen operationen, och hon måste gå i koppel ännu 1-1½ vecka. För operations såret är väldigt känsligt på vintern sa Helen. Hon är mycket piggare igen nu, och hon kan även vara med och gå promenaderna med husse och dom två andra morgon och kväll igen. Men hon är inte mycket nöjd med denna kragen så hon blir nog glad när den blir borta. Hoppas bara hon låter såret vara i fred så hon inte behöver den mera. Dom var väldigt nöjda med såret hos veterinären. Här är en bild vi tog på henne en dag………………………….. Inte helt nöjd hund det där, men måste man så………………………. Och det är skönt att inte behöva tänka på att hon skal löpa något mera nu………………….

121215 Pepsi

Igår kväll var vi bjudna till några vänner i Munkerud på middag och där var det jul över allt med tomtar och julgran och det hela. Så otroligt mysigt……………………….. Och här är en bild då vi sitter och slappar efter en god middag …………………….

Förjulsmys i Munkerud 121221

Här kommer även en bild på Sven och Åcky som Torbjörn tog på utställningen i Arvika 1 december. Som jag skrev förra gången så gick det inte så bra den dagen. Det var mycket folk och hundar och jättetrångt i det lilla ridhuset i Arvika så Åcky tyckte in om det. Han spände sig så Sven inte kunde ställa honom rätt och det var så liten ring så han kunde inte springa och få dragit ut stegen, men det är ivarjefall en bild att vi varit där………. Och som ni ser så står han inte bra. Men kritiken var inte heller helt rättvis om jag skal vara ärlig med tanke på att han har fått både HP och CK + Reserv CACIB  av Roland på flera utställningar förut. Men stort tack till Sven som är så snäll och ställer Åcky för mig varje gång………………………… Åcky har mist en tand i underkäken fram, men Roland har aldrig nämnt det förut, men denna gången, när jag inte hade tandkortet med mig (han har aldrig frågat efter det förut) då blev han upptagen av denna tanden och började kolla alla tänderna på Åcky, och höll på läääääänge, så det kan också vara en grunn för att han blev anspänd. Eller det kan vara så mycket, som jag skrev förut och som ni ser på kortet…………… 4 ringar i et litet ridhus är för mycket.  Och det kan även vara dagsformen på hunden. Det är så mycket som spelar in.

Sven och Åcky 20121201

Nu skal jag försöka vara lite duktigare och skriva i bloggen framöver i det nya året. Jag skriver ju så mycket på Facebook så jag kan väl egentligen heller skriva här. Det är ju inte alla som har Facebook trots allt. Men innan jag slutar av för i år så måste jag bara lägga in 3 bilder som jag fick nu i kväll från Jenny på mina glada vänner Penny och Bie som har sprungit i snön idag i Höboda. Ingen kan väl tro att Bie är 11 år när man ser dessa bilder…………………….

 

Är det konstigt att man bara älskar dessa två goda Retrievers Ler Ler ??????

 

Nej nu är det snart dags att säga god natt och tack för denna gången. Tack till alla goda vänner som stöttar och finns där när ting känns jobbiga och trista, och tack till goda vänner som ger oss många goda skratt och trevliga stunder. Utan er ville inte livet vara det samma. Tack för alla stunder till er alla detta året´och tack så hjärtligt för att ni finns.

 

Så vill vi passa på att önska familj, vänner och alla ni andra som läser våran blogg en riktig god och fröjdefull jul. Och ett riktig GOTT NYTT ÅR med många glädjen och framgångar.

 

Många varma kramar och blöta nospussar från oss alla till er alla. Ler

Advents utställning i Arvika idag 1 december 2012

Ja så har man kommit hem från utställningen i Arvika. Det har varit en vacker vinterdag, men kallt, brrrrrrrrrrrr. Det har varit dryga 7 grader minus och det är lite ovant nu som det har varit mild väder så länge. Det gick inte så helt bra för prinsen på utställningen idag. Det kan ha varit dags formen och det kan ha varit att det var hans första inomhus utställning med MYCKET folk och hundar. Svårt att säga. Men jag vet ju att han inte tycker så jättemycket om utställningar och blir lätt stel och spänd. Idag var det värre en förut också, men det kan bero på att domaren var väldigt intensiv när han kollade tänderna på honom, och han höll på länge också. Ja ja dom skal väl tåla det, men…………………. Det som förvånar mig mest är nog att domaren ifjol gav honom både CK och reserv CACIB och i år fick han inte ens ett HP 🙂 och sämre kritik än vad han har fått att samma domare två gånger förut. Men så kan det tydligen vara. Men kanske blir detta Åcky´s sista utställning, jag ser ju att han inte tycker så mycket om detta. Ja ja det får tiden visa, men han kan ju aldrig ställas i annat än öppen klass då han inte har några meriter och han har ju förut hela tiden fått kanonbra kritiker och flotta rosetter :). Så mera kan han ju inte få. Och tycker han inte om det så varför plåga honom (?). För MIG är han ju det vackraste som finns ALLTID ♥ Tusen tack till Sven ivarjefall som ställde honom för mig och tack till Nina som också kom till utställningen. Alltid trevligt att umgås. Och så vill jag säga ett stort GRATTIS till Louise som idag ställde Beer-Sebas Toya som fick HP och blev BIR 🙂 Jättekul då detta var hennes första utställning. PS: Fel av mig att säga att Åcky inte har några meriter, han är ju KORAD och har gjort sitt UHP prov, men han kan inte ställas i bruks klass på utställningar med dom meriterna.

 

Nu önskar jag er alla en riktig trevlig adventstid. Njut med levande ljus, glögg och god mat och ta vara på varann.

Året 2012.

Ja så sitter man här och skal försöka att uppdatera lite av allt som har skedd hittills under året. Tur man har bilder så man kan gå tillbaka och “se vad som har skedd”. Jag har inte varit så duktig på att blogga, men skal försöka skärpa till mig lite. Jag vet det är många som saknar mina blogg inlägg. Jag skriver ju en hel del på facebook, men det är ju inte alla som har det. Jag skal väl börja med det nyaste först, sen får det andra komma efterhand under blogg inlägget………………

 

Dagen idag började tidligt för Torbjörn och Pepsi då dom skulle åka iväg till tävling i Filipstad och ja………. så är det bara att buga sig och GRATULERA igen. Torbjörn och Pepsi har ännu en gång visat "framtassarna". Idag har dom för första gången tävlat Bruksprov Bevakning (Patrullhund) i Filipstad. Dom tävlade Lägre klass och blev uppflyttade med 446,75 poäng och en 2 placering. Tyvärr är det bara en sådan tävling i året här i Värmland så vi får se vad det blir nästa år. Hon har verkligen varit en stjärna våran Pepsi och husse är inte dålig han heller om man får säga så. 1 maj var dom även iväg på Funktionskontroll och det klarade Pepsi och husse med glans, så nu är dom även godkända som försvarsmakts ekipage ytterligare 2 år om Pepsi får vara frisk och orkar med. Vi var iväg till Solstadens smådjursklinik i Råda och våran veterinär Jörgen Junkegård förra veckan, 25 april. Då vaccinerade vi alla tre hundarna och båda katterna och vi gjorde även senior koll på Schiba och Pepsi. Och i Fredags ringde Jörgen och talade om att alla blodprov och urin prov var bra.  Så sker det inget akut så skal det väl gå bra ett tag till. Här kommer ett par bilder från 1 maj. Först en bild på Pepsi och husse och sedan en bild på Kim och husse. Kim och Pepsi fick sina cert som bevakningshundar samtidigt då dom gjorde sin utbildning tillsammans för några år sedan. Kim är en mycket duktig hund med mycket meriter som ni kan läsa om på hans hemsida http://www.goldenkim.se/ 

Pepsi och husse

Hasse och Kim, Torbjörn och Pepsi

1 maj var en så otroligt vacker vår dag med knallblå himmel och sol. Så Åcky och jag gick en långpromenad på över 2 timmar på Bogerudsnäset ungefär 1 km från här vi bor. Där finns elljusspår och stigar på kors och tvärs så man kan gå hur mycket och länge man vill. Det är vackert med Klarälven på ena sidan och Mjönäs bostadsområde på andra, så det går bra även om man är lite vilsen, fast har man riktigt otur så kan man nog gå ett tag innan man kommer rätt på alla stigar och vägar där nere. Men det har inte varit något problem. Verst är det att jag är så rädd för älg, orm och varg. Men det sista har dom inte sett där än ivarjefall och tur är det. Här kommer ett par bilder från promenaden Åcky och jag hade 1 maj ivarjefall………………

Bogerudnäset 1 maj 2012

Åcky 1 maj 2012

Vi startade även grill säsongen 1 maj när vi alla hade kommit hem. Det var en otroligt vacker vårkväll och såpass varmt att det gick bra att sitta ute och äta också. Idag och ikväll har det också varit sol och fint, men inte  så varmt, men vi satt ute en liten stund förut och sen tok Torbjörn och startade cykel säsongen med Pepsi och Åcky också. Och det gick unna kan jag lova. Vi har haft många fina dagar denna våren, men oj så många kalla och regniga dagar det har varit också. Men nu hoppas vi det kan stabilisera sig och fortsätta vara bra. Tiden går ju så snabbt och om bara en dryg mnd så vänder det och går mot mörkare tider igen. Men det vill vi inte tänka på. Nu skal det njutas av varje fin dag. 2 maj åkte vi en sväng till Forshaga brukshundsklubb på kvällen. Det var också en jättevacker dag och kväll och när vi kom till Deje så var det så vackert med sol, Klarälven och vitsipporna så vi stannade och tog några kort………………………

20120502

Åcky och matte

Men det skiftar snabbt i vändningarna för när vi vaknade 21 april så såg det såhär ut utanför hos oss…………………………..

 

Som tur var så låg inte snön så länge, men det var inget roligt. Vi har inte haft så mycket snö denna vintern som vi hade dom två senaste åren, men det var mycket halkigt och det har varit en kall vår bortsett från några riktigt fina och varma dagar i slutet på Mars.

Vecka 17 fick vi äntligen klinker i tvättstugan. Så nu blir det lättare att hålla rent där. Vi använder ju den ingången som ingång hela tiden både till oss och gäster som inte är rädd för våra hundar. Vi har även köpt ett stort hund hus av några vänner, så nu är det “bara” hundgården som fattas. Och det kan nog ta lite tid innan den kommer på plats, först måste det ju köpas sektioner och sen skal jobbet göras, så än så länge står hund huset mitt på gräsmattan då det är tämligen blött på baksidan av huset. Det är så blött så när jag tränar lydnad med Åcky så vill han inte sätta sig, så där har vi något att jobba med om vi skal ut och tävla så småningom. Det är ju inte säkert det är så tort på lydnadplanerna alltid heller. Men vad det blir med det får tiden visa. Jag lovar inget. Nina var så duktig och tävlade lydnadsklass 1 med sin Ånnie 8 april och dom fick 150,5 poäng och ett 2 pris. Inte dålig det med tanke på att det var första gången och det är många år sedan Nina var på tävlingsplan och tävlade senast. Tyvärr blev inte Ånnie dräktig vid parningen i November, men Sven har planer om att para henne vid nästa löp någon gång i sommar så då får vi hoppas på bättre lycka nästa gång. Info kommer att komma på våran hemsida och även på www.kennelferdix.se så snart det sker något nytt.

Annars går tiden, och vi umgås ofta med våra goda vänner Jenny och Lars Tore, och deras vovvar Penny och Bie. Tänk att lilla Penny redan blir 6 år på Tisdag. Helt otroligt så snabbt dessa åren har gått. Tyvärr går hon inte tillsammans med våra schäfer hundar så vi får ordna och pussla lite när vi är tillsammans, men det är aldrig något problem. Där det är hjärterum är det stjärterum som det heter så vackert.  Penny är alltid jätteglad för att se oss, men hon är jätterädd att matte och husse skal åka ifrån henne. Så hon har full koll på dom hela tiden. Annars har dom varit jätteduktiga med henne och hon har det så bra i sin familj. Hjärtligt tusen tack Jenny och Lars Tore för att ni tagit så väl han om Penny. Ni är verkligen guld värda.

22 april var det redan 11 år sen jag fick min “nya” njure, ja åren går så snabbt. Proverna har varit lite upp och ner under året, men det är nog inget annat att vänta, så jag är glad för varje gång jag är på kontroll på njurmedicin och dom är så nöjda med mina prover. Nästa kontroll blir i början på Juni och då skal dom även göra en undersökning för att se hur många % jag har kvar.

14 april var det dags för Munkforsrevyn igen, och vi bjöd hit Jenny och Lars Tore. Först åkte vi ut och åt en bit mat och sen var det dags för 3 timmar revy, och vad vi skrattade. Jag hade ont i magen i flera timmar efteråt och alla tyckte det var sååååå roligt. Jenny och Lars Tore hade skrattat hela vägen hem efteråt så det var verkligen lyckat. Hoppas vi kan göra om det nästa år också. I år skal Torbjörn och jag på våran första semester utan djur, helt otroligt, men nu är det bestämd och vi har beställd flygbiljetter. 25 juni flyger vi Gardemoen – Bardufoss (Nord Norge) och vi skal bo hos min morbror som bor på Finnsnes i 1 vecka. Så vi kommer hem igen 3 juli. Jag var där uppe för några år sedan och det är så fantastiskt där uppe. Nu har jag äntligen fått övertalat Torbjörn att följa med och det skal bli riktigt roligt. Jag är ganska säker på att han kommer älska naturen och allt. Min morbror och hans fru skal köra oss runt och vi har även pratat på att åka Hurtigruten mellan Finnsnes och Tromsö, det är inte långa biten, men det är roligt att ha åkt med en liten sväng ivarjefall. Sen tar vi hurtigbåten tillbaka till Finnsnes. Hoppas vi får bra väder och på den tiden blir det nog svårt att sova för då är det ljust dygnet runt med midnatts sol. Jag har redan fjärilar i magen och räknar veckor och dagar till vi skal åka. Och att vi kan åka, ja det är tacket vara vår kära vän Jenny som erbjöd sig att bo här med alla våra djur så vi kunde åka iväg på denna semester. Och vi har inte ord för hur tacksamma vi är för det. Så nu är det bara att hoppas att vi alla får vara friska och att allt går bra.

1 april var våran kära Pepsi 8 år. Det är helt otroligt vart åren tar vägen. Och man börjar känna lite ångest fast hon är frisk just nu, ting kan gå så snabbt, men vi hoppas vi får ha henne i många år än. Hennes mamma Schiba blir ju 11 år nu i Juni så hon börjar också bli gammal. Men ibland uppför hon sig som hon skulle vara 1 år. Hon är med på långa promenader och när hon kommer till torpet så är hon såååååå lycklig. Här kommer ett par bilder som Torbjörn tog på Pepsi´s födelsedag……………………….

Åcky är otroligt lik sin mamma. Schiba är lite grå om nosen, men hon är annars som hon alltid har varit. Hon pratar på så ibland kan det vara svårt att få tyst på henne. Jag glömmer aldrig när hon kom till oss som foder tik 9 september 2001 eller när hon fick sina valpar 1 april 2004. Vi har fått uppleva så mycket lycka och glädje med dessa hundar och det kommer vi alltid att minnas. Jag tror aldrig vi får sådana hundar igen. Och det är speciellt att få ha 3 generationer i flera år.

30 mars hade vi besök av Åcky´s bror Ami och hans matte och husse. Dom bor några mil bort, lite längre norr i Värmland , så det blir inte så ofta vi ses. Men vi har kontakt på facebook och vi vet att även han har det jättebra med sin familj. Nu skal han snart åka på semester till Holland där hans matte och husse kommer ifrån och vi önskar er alla en trevlig semester. Här kommer ett par bilder som Torbjörn tog på honom när dom var här…………….

Ami 20120330

Åke Jesper Ami

Han är en vacker och mycket trevlig hane han också. Tänk vad glad man är i dessa valpisarna. Ja ibland blir man nästan tårögd när man tänker på dom och allt man har fått uppleva med denna valpkullen. Och det märks att dom kommer ihåg oss från gång till gång alla samman. Vi har ju haft några kennel träffar och inte alla har kunnat vara med alltid, men jag tycker dom har varit väldigt duktiga att ställa upp dom flesta gångarna alla samman. Det setter vi mycket värde på. Tusen tack till er alla. Vi skal försöka med en ny kennel träff någon gång i sommar, men har inte bestämt något än. Men denna gången skal vi försöka att vara lite längre norr i Värmland, om det går, så inte Ami och hans familj alltid skal behöva åka så långt. Vi återkommer ang det längre fram. 13 maj hoppas vi att få besöka av Lex och hans familj igen, det är ett tag sen vi träffade dom också nu. Och vi hoppas att även Sven kan komma hit då också för då skal det tränas bevakning. Carola är så duktig och kämpar på med försvarsmakts utbildningen med Lex och hon själv skal också på utbildning frampå här. Och så hoppas vi att hon kommer med på mental korningen med honom till hösten. 3 av valparna är ju redan Korade. Jätteroligt. Ja 18 mars var dessa busungarna redan 3 år och som vanligt så måtte vi ju ha ett kort på Åcky och Ånnie, det har ju blivit en tradition………………………..

20120317

17 mars 2012 vid Grava kyrka

Dessa bilderna blev riktignog tagna dagen innan deras 3 års dag, men det är ju så ibland att det inte passar just på dagen. Och här är även Nina och jag med på bild.

Åcky 3 år

Och här är självaste prinsen på sin 3 års dag. Han är bara såååååååå otroligt god och vacker min älskade Åcky. Ja jag kan inte säga annat. Han är otrolig och han betyder sååååå mycket för mig. Så det blir nog det värsta med våran semester i år………….. hur skal jag orka vara borta från honom. Men det måste gå och jag vet att Jenny tar så gott vara på honom och alla dom andra djuren.

13 mars var det 2 år sen jag och Åcky flyttade in i huset vi nå bor i. Och här trivs vi så bra alla samman. Det är lugnt och skönt, vacker natur och vi trivs jättebra med huset.

20 Februari var det Torbjörn som fyllde år och då hade vi så mysigt besök av Nina och Ånnie. Ja vi umgås rätt så mycket vi med och det är alltid lika roligt. För inte så länge sedan var Nina och Ånnie här och dom hade även med Nina´s lillasyster Louise och det var riktigt trevligt. Så jag hoppas hon snart följer med igen. Men här kommer ivarjefall ett kort på Ånnie som blev taget på Torbjörns födelsedag där hon sitter, som den prinsessan hon är, på kökssoffan. Hon är ju också så vacker och god och vi ser verkligen fram emot att hon skal få valpar, tror det blir riktigt bra……………

11 februari var Torbjörn och Pepsi på rally hela 12 timmar, som tur var så var det inte riktigt så kallt som ifjol, men det blev en lång dag att gå vakt och Pepsi som laddar och “skal ta” varenda bil som kommer är ganska slut när hon kommer hem på kvällen. Jag hade tur och fick jättetrevligt besök av Annika och Mira samt Nina och Ånnie och vi hade en trevlig dag med mycket prat och skratt och även en promenad med syskonen bus. Och otroligt nog klarade jag att få en bild på dom tre som blev ganska bra…………………………. Och visst syns det att dom är syskon????………..

Och det blev även bilder på Pepsi i rally skogen………………………… Hon hade det som en prinsessa där uppe och hon fick korv och klapp av publiken också.

Pepsi på rally

Pepsi i rallyskogen

 

Ja kära läsare, med alla dessa bilder och all berättelse så får det vara slut på bloggningen för idag. Det blev extra mycket att berätta nu när man skulle berätta om händelser för flera mnd. Men jag lovar att vara lite duktigare och blogga oftare framöver. Nu önskar jag er alla en fortsatt fin vår. Njut av dom soliga dagarna och ta hand om er själva och varann. Så hörs vi snart igen får jag hoppas och tro.

Kram på er alla från Gerd Ler

MITT LIV MED ÅCKY…

Man glömmer nog aldrig den där kalla vinter eftermiddagen, 17 mars 2009, när våran Pepsi äntligen började få verkar och det skulle bli valpar i huset. Det var både glädje, spänning och förväntning. Och som tur var så hade vi våra vänner Sven (kennel Ferdix) och Nina hos oss. Dom hade förresten åkt tur retur Karlstad/Deje och Munkfors i flera dagar ifall att det snart var dags, men inget hände förrän denna eftermiddag/kväll. Pepsi började får verkar och började bädda, men inga valpar kom. Och till slut, efter telefon samtal med veterinär Helen på Solstadens smådjursklinik, så beslutade Sven och Torbjörn sig för att åka ner till Karlstad med Pepsi där Helen och Marie försökte få igång förlossningen. Och snäll och tålmodig som Pepsi är så fann hon sig i allt dom gjorde utan att säga något. Men ingenting hände, och efter mycket om och men så beslutade Helen att det fick bli kejsarsnitt. Och så var det dags för Ferdix Å-kull att komma till värden någon gång mellan klockan 24.00 och 02.00 på natten den 18 mars 2009. Och hemma satt Nina och jag och väntade i spänning. Och sen vid 03.15 kom dom hem. Först Torbjörn med Pepsi och efter kom Sven med en handel korg full i valpar. Och där var det liv kan jag lova. Och här är första bilden på mor och barn………….. klockan 03.34

20090318 kl 03.34

Efter ett tag åkte Sven och Nina och vi gick å la oss för att försöka få några timmars sömn. Sen gick dagarna och valparna åt, sov och växte. Pepsi var en underbar mamma och hon accepterade sin små direkt och  pysslade med dom från första stund. Och jag kunde sitta i timmar och bara njuta av dessa små underverk. Någon säger att så små valpar inte är vackra, men för mig var dom det vackraste som fanns. (Vi hade varit med om detta en gång förut när Schiba hade sina små våren 2004 och jag bodde hos uppfödaren när dom blev  födda och tills jag tog hem dom när dom var 3 dygn och hade dom hemma  tills dom var 4 veckor).  Och jag var som friskast när jag hade dessa små varelserna i huset. Så snart jag hade tid och valparna blev  lite större så satt jag i valplådan / valphagen med små valpar som kravlade runt mina ben och somnade tätt tätt intill mig eller sin mamma. Jag strök på dom och höll dom intill mig. Och efterhand började dom bita och busa i min fingrar och kläder. Tror nog ingen som inte har varit med om detta kan fatta vilken lycka till är att få uppleva detta underverk. Man bara måste älskade dessa små och följa deras utveckling. När dom vid 10-11 dygnet börjar öppna sina ögon, när dom vid 2 veckors ålder börjar ta sina första staplande steg, som på nästa bild där dom är 2 veckor……………

valparna 2 veckor

Det var på Pepsi sin 5 års dag och här är en bild på henne och alla valparna…………………………. 20090401.

1 april 2009

 

Och när dom fick den första köttbullen vid 3 veckors ålder……………………… oj vad dom smaskade och åt.

8 april 2009

Och det var väl på den tiden jag blev kär på riktig…………………… (Vi började sätta halsband på valparna vid den tiden, många var det som tyckte vi var löjliga som köpte halsband till små valpar, men dom fick efterhand se att det var inte så dumt, dom var ju såååååååå otroligt lika dessa valparna i denna kullen. Några var självklart större och kraftigare än dom andra, men ändå var dom väldigt lika varann på många sätt). Vi skulle inte ha någon valp i denna kullen, vi hade ju redan 3 hundar (Schiba, Pepsi och min Golden Penny), men så började jag lägga märke till den ena valpen, en kraftfull hane med gult halsband. Hans ögon följde mig så snart jag var inne hos dom, och när jag satt i valphagen så låg han bredvid mig hela tiden. När jag kom med mat så satt han mitt i högen och följde mig med ögonen, när vi hade dom i köket så hade han hela tiden koll på vart jag var. Det var något särskilt med just honom. Fast jag tyckte såååååå mycket om dom alla. Vi hade vänner som kom och hälsade på valparna, barn som satt i valphagen hos dom. Nina och Sven var här ungefär en gång i veckan och valparna började vara tillsammans med dom andra tikarna i flocken. Det var aldrig något problem. Men denna lilla gula hanen………………………. Ja han vann mitt hjärta. Och en dag när Torbjörn kom hem så hade jag bestämt mig. “Jag skal ha honom” var det första jag sade när Torbjörn kom hem från jobbet en dag. Och sen………. ja då var han MITT ALLT. Men varför det blev så och varför det blev honom kan jag nog aldrig svara på.

Gul-hane 20090414

Jag kikade inte på honom hur han såg ut exteriört, jag skulle inte ha honom till något särskilt. Jag skulle bara ha honom som min kompis på promenader och träna lite lydnad osv. ting som jag tyckte var kul. Och visst kunde jag gå på någon utställning ibland, men det kvittade om det inte gick så bra. Jag älskade ju honom sååååååå mycket för just den han var. Det var en underbar vår och efterhand började vi ha valparna ute. Ibland var dom i en valphage och ibland var dom lösa på i trädgården………………………. det var en underbar tid.

18 april 2009

23 april 2009

29 april 2009

Och ofta, mycket ofta satt han vid min ben eller var i närheten av mig. Han var mattes pojke. Och nu hade valparna fått namn också och han het FERDIX ÅCKY.

Vi var mycket ute med valparna och det blev mycket fotografering. Och skulle jag sätta ut alla bilder här så hade jag nog aldrig blivit klar, men här kommer ivarjefall en bild där jag har en hög med valpar runt mig på gräsmattan och Åcky är självklart en av dom……………………….

1 maj 2009

Och så kom dagen då vi skulle lämna ner valparna till Sven. Det var den 4 maj 2009 och dom var nästan 7 veckor. Flera av valparna var redan tingade och vi skulle åka på semester till Norge. Tror nog aldrig jag har ångrat så mycket på att jag hade planlagt en semester som då. Jag måtte ju lämna från mig min älskade älskade Åcky i 2 veckor. Jag grät och jag stod med honom i min famn en lång lång tid innan vi åkte ned till Sven och jag  talade om för honom att jag skulle inte svika honom, jag skulle komma tillbaka, men mitt hjärta grät och tårarna trillade……………………….

4 maj 2009

Jag hade målat honom på vänstra öra och vänster höft för att vara helt säker på att han inte skulle bli sålt till någon annan medan jag var borta. Det gjorde så ont, fast jag visste ju att han och alla dom andra skulle få det sååååååå gott hos Sven och i sina nya hem. Men jag kan tala om att det nog inte fanns ett sekund på den semestern som jag inte tänkte på min älskade Åcky och äntligen var dagen där. 27 maj 2009. Vi kom från semestern och jag hade inte tid att åka hem först, det var raka spåret till kennel Ferdix för att hämta hem min hund………………………….

27 maj 2009

Och glädjen var STOOOOOOOOOOOR. Och han hade blivit stora pojken. Men han hade inte glömt mig. Och självklart inte jag honom heller.

Och sen gick tiden, vi gick på kurser och tränade lydnad, vi gick promenader och han var med mig över allt alltid. Han var min hund och skulle alltid vara det, trodde jag.

Sven ordnade MH-test för hela kullen i Maj 2010 och det gjorde han väldigt bra.

Sen var han med på några utställningar som också gick väldigt bra. Och det visade sig efterhand att han var en mycket bra hund exteriört.

Och då började problemet för mig. För då började folk masa om att han måtte ju meriteras………………….. Och jag sa nej “Han är min hund” och skal inte vara något annat. För jag visste att skulle han meriteras så var det Torbjörn som måtte göra det och det ville jag inte. Jag mådde dålig och folk tjatade. Sen gick det jättebra på utställningen i Ransäter 2011 och han fick Excellent med CK, blev klassvinnare i öppen klass och 2 bästa hane i  Bästa hanhund klass med Reserv Cacib…………….. Och visst var det roligt, men……………………

 

29 juli 2011

Åcky i Ransäter 30 juli 2011

 

Ja ivarjefall efter masse mas och tjat så har jag nu bestämt mig för att Åcky skal fortsätta vara min hund, han skal inte meriteras. Men visst kan det vara roligt att ställa ut honom ibland. Och är det någon som vill bruka honom i avel sådan han är nu så får dom gärna göra det. Han är ju trots allt en mycket bra hund både mentalt och exteriört. Men han behöver inte bli någon utställnings champion e.l. han kan vara den han är idag. En glad och lycklig schäfer som får vara med, som får massor av kärlek och som har det gott. Han är bra som han är och det får vara bra med det.

Och nu hoppas jag att alla kan respektera detta beslut och sluta att tjata. Det är ingen som säger något direkt till mig, men jag hör och jag vet. Jag bestämde från första början att han skulle vara min hund och därför har jag gjort honom till en sådan hund som jag skal klara av, så han är lite dämpad och lugn. Jag skulle ju inte göra något särskilt med honom och därför tänkte jag inte något på det men det märktes bl.a. på Korningen. Han klarade den och är KORAD. Men han var dämpad. Som tur var så insåg domarna det. Han var inte rädd och inte osäker och visst fanns det skärpa, men han var dämpad. Och det är jag som har gjort honom sådan för han skulle inte bli något annat än min kompis. Jag har fått den schäfer hunden JAG  vill ha, men andra människor har svårt att acceptera det. 

Men nu har jag försökt förklara hur jag känner och hur jag vill ha det.

Har ni några frågor så hör gärna av er.

Kramar från Gerd

1 2 3