MITT LIV MED ÅCKY…

Man glömmer nog aldrig den där kalla vinter eftermiddagen, 17 mars 2009, när våran Pepsi äntligen började få verkar och det skulle bli valpar i huset. Det var både glädje, spänning och förväntning. Och som tur var så hade vi våra vänner Sven (kennel Ferdix) och Nina hos oss. Dom hade förresten åkt tur retur Karlstad/Deje och Munkfors i flera dagar ifall att det snart var dags, men inget hände förrän denna eftermiddag/kväll. Pepsi började får verkar och började bädda, men inga valpar kom. Och till slut, efter telefon samtal med veterinär Helen på Solstadens smådjursklinik, så beslutade Sven och Torbjörn sig för att åka ner till Karlstad med Pepsi där Helen och Marie försökte få igång förlossningen. Och snäll och tålmodig som Pepsi är så fann hon sig i allt dom gjorde utan att säga något. Men ingenting hände, och efter mycket om och men så beslutade Helen att det fick bli kejsarsnitt. Och så var det dags för Ferdix Å-kull att komma till värden någon gång mellan klockan 24.00 och 02.00 på natten den 18 mars 2009. Och hemma satt Nina och jag och väntade i spänning. Och sen vid 03.15 kom dom hem. Först Torbjörn med Pepsi och efter kom Sven med en handel korg full i valpar. Och där var det liv kan jag lova. Och här är första bilden på mor och barn………….. klockan 03.34

20090318 kl 03.34

Efter ett tag åkte Sven och Nina och vi gick å la oss för att försöka få några timmars sömn. Sen gick dagarna och valparna åt, sov och växte. Pepsi var en underbar mamma och hon accepterade sin små direkt och  pysslade med dom från första stund. Och jag kunde sitta i timmar och bara njuta av dessa små underverk. Någon säger att så små valpar inte är vackra, men för mig var dom det vackraste som fanns. (Vi hade varit med om detta en gång förut när Schiba hade sina små våren 2004 och jag bodde hos uppfödaren när dom blev  födda och tills jag tog hem dom när dom var 3 dygn och hade dom hemma  tills dom var 4 veckor).  Och jag var som friskast när jag hade dessa små varelserna i huset. Så snart jag hade tid och valparna blev  lite större så satt jag i valplådan / valphagen med små valpar som kravlade runt mina ben och somnade tätt tätt intill mig eller sin mamma. Jag strök på dom och höll dom intill mig. Och efterhand började dom bita och busa i min fingrar och kläder. Tror nog ingen som inte har varit med om detta kan fatta vilken lycka till är att få uppleva detta underverk. Man bara måste älskade dessa små och följa deras utveckling. När dom vid 10-11 dygnet börjar öppna sina ögon, när dom vid 2 veckors ålder börjar ta sina första staplande steg, som på nästa bild där dom är 2 veckor……………

valparna 2 veckor

Det var på Pepsi sin 5 års dag och här är en bild på henne och alla valparna…………………………. 20090401.

1 april 2009

 

Och när dom fick den första köttbullen vid 3 veckors ålder……………………… oj vad dom smaskade och åt.

8 april 2009

Och det var väl på den tiden jag blev kär på riktig…………………… (Vi började sätta halsband på valparna vid den tiden, många var det som tyckte vi var löjliga som köpte halsband till små valpar, men dom fick efterhand se att det var inte så dumt, dom var ju såååååååå otroligt lika dessa valparna i denna kullen. Några var självklart större och kraftigare än dom andra, men ändå var dom väldigt lika varann på många sätt). Vi skulle inte ha någon valp i denna kullen, vi hade ju redan 3 hundar (Schiba, Pepsi och min Golden Penny), men så började jag lägga märke till den ena valpen, en kraftfull hane med gult halsband. Hans ögon följde mig så snart jag var inne hos dom, och när jag satt i valphagen så låg han bredvid mig hela tiden. När jag kom med mat så satt han mitt i högen och följde mig med ögonen, när vi hade dom i köket så hade han hela tiden koll på vart jag var. Det var något särskilt med just honom. Fast jag tyckte såååååå mycket om dom alla. Vi hade vänner som kom och hälsade på valparna, barn som satt i valphagen hos dom. Nina och Sven var här ungefär en gång i veckan och valparna började vara tillsammans med dom andra tikarna i flocken. Det var aldrig något problem. Men denna lilla gula hanen………………………. Ja han vann mitt hjärta. Och en dag när Torbjörn kom hem så hade jag bestämt mig. “Jag skal ha honom” var det första jag sade när Torbjörn kom hem från jobbet en dag. Och sen………. ja då var han MITT ALLT. Men varför det blev så och varför det blev honom kan jag nog aldrig svara på.

Gul-hane 20090414

Jag kikade inte på honom hur han såg ut exteriört, jag skulle inte ha honom till något särskilt. Jag skulle bara ha honom som min kompis på promenader och träna lite lydnad osv. ting som jag tyckte var kul. Och visst kunde jag gå på någon utställning ibland, men det kvittade om det inte gick så bra. Jag älskade ju honom sååååååå mycket för just den han var. Det var en underbar vår och efterhand började vi ha valparna ute. Ibland var dom i en valphage och ibland var dom lösa på i trädgården………………………. det var en underbar tid.

18 april 2009

23 april 2009

29 april 2009

Och ofta, mycket ofta satt han vid min ben eller var i närheten av mig. Han var mattes pojke. Och nu hade valparna fått namn också och han het FERDIX ÅCKY.

Vi var mycket ute med valparna och det blev mycket fotografering. Och skulle jag sätta ut alla bilder här så hade jag nog aldrig blivit klar, men här kommer ivarjefall en bild där jag har en hög med valpar runt mig på gräsmattan och Åcky är självklart en av dom……………………….

1 maj 2009

Och så kom dagen då vi skulle lämna ner valparna till Sven. Det var den 4 maj 2009 och dom var nästan 7 veckor. Flera av valparna var redan tingade och vi skulle åka på semester till Norge. Tror nog aldrig jag har ångrat så mycket på att jag hade planlagt en semester som då. Jag måtte ju lämna från mig min älskade älskade Åcky i 2 veckor. Jag grät och jag stod med honom i min famn en lång lång tid innan vi åkte ned till Sven och jag  talade om för honom att jag skulle inte svika honom, jag skulle komma tillbaka, men mitt hjärta grät och tårarna trillade……………………….

4 maj 2009

Jag hade målat honom på vänstra öra och vänster höft för att vara helt säker på att han inte skulle bli sålt till någon annan medan jag var borta. Det gjorde så ont, fast jag visste ju att han och alla dom andra skulle få det sååååååå gott hos Sven och i sina nya hem. Men jag kan tala om att det nog inte fanns ett sekund på den semestern som jag inte tänkte på min älskade Åcky och äntligen var dagen där. 27 maj 2009. Vi kom från semestern och jag hade inte tid att åka hem först, det var raka spåret till kennel Ferdix för att hämta hem min hund………………………….

27 maj 2009

Och glädjen var STOOOOOOOOOOOR. Och han hade blivit stora pojken. Men han hade inte glömt mig. Och självklart inte jag honom heller.

Och sen gick tiden, vi gick på kurser och tränade lydnad, vi gick promenader och han var med mig över allt alltid. Han var min hund och skulle alltid vara det, trodde jag.

Sven ordnade MH-test för hela kullen i Maj 2010 och det gjorde han väldigt bra.

Sen var han med på några utställningar som också gick väldigt bra. Och det visade sig efterhand att han var en mycket bra hund exteriört.

Och då började problemet för mig. För då började folk masa om att han måtte ju meriteras………………….. Och jag sa nej “Han är min hund” och skal inte vara något annat. För jag visste att skulle han meriteras så var det Torbjörn som måtte göra det och det ville jag inte. Jag mådde dålig och folk tjatade. Sen gick det jättebra på utställningen i Ransäter 2011 och han fick Excellent med CK, blev klassvinnare i öppen klass och 2 bästa hane i  Bästa hanhund klass med Reserv Cacib…………….. Och visst var det roligt, men……………………

 

29 juli 2011

Åcky i Ransäter 30 juli 2011

 

Ja ivarjefall efter masse mas och tjat så har jag nu bestämt mig för att Åcky skal fortsätta vara min hund, han skal inte meriteras. Men visst kan det vara roligt att ställa ut honom ibland. Och är det någon som vill bruka honom i avel sådan han är nu så får dom gärna göra det. Han är ju trots allt en mycket bra hund både mentalt och exteriört. Men han behöver inte bli någon utställnings champion e.l. han kan vara den han är idag. En glad och lycklig schäfer som får vara med, som får massor av kärlek och som har det gott. Han är bra som han är och det får vara bra med det.

Och nu hoppas jag att alla kan respektera detta beslut och sluta att tjata. Det är ingen som säger något direkt till mig, men jag hör och jag vet. Jag bestämde från första början att han skulle vara min hund och därför har jag gjort honom till en sådan hund som jag skal klara av, så han är lite dämpad och lugn. Jag skulle ju inte göra något särskilt med honom och därför tänkte jag inte något på det men det märktes bl.a. på Korningen. Han klarade den och är KORAD. Men han var dämpad. Som tur var så insåg domarna det. Han var inte rädd och inte osäker och visst fanns det skärpa, men han var dämpad. Och det är jag som har gjort honom sådan för han skulle inte bli något annat än min kompis. Jag har fått den schäfer hunden JAG  vill ha, men andra människor har svårt att acceptera det. 

Men nu har jag försökt förklara hur jag känner och hur jag vill ha det.

Har ni några frågor så hör gärna av er.

Kramar från Gerd

DIN HUND…………..

En kall nos.
Ett par fuktiga, runda ögon.
En varm blick.
En tass som lyfts och ett huvud som läggs på sned.
Öron som försöker uppfatta och förstå….
Din hund.

Han bad inte att få komma till Dig.
Han bara kom för att Du ville ha honom.
Han kom till dig för att ge Dig vänskap då andra sviker, sympati då andra är emot Dig.
Han kom för att ge Dig kärlek då du känner dig utelämnad sällskap då Du är ensam.
Han gör dig på gott humör då du är ledsen, tar emot Dig med glädjetjut då Du äntligen kommer hem.
Han är någon som behöver Dig, någon att smeka, leka med och att ha roligt tillsammans med.
Han är beroende av Din omtanke och Din kärlek.
Han protesterar inte då Du missförstår honom.
Han är utelämnad till Dig på gott och ont.

Han ger Dig sköna avkopplande promenader.
Han ger Dig sällskap.
Han ger Dig kärlek och glädje.
Han vaktar och skyddar Dig.
Han varnar om främmande kommer.
Han överger Dig inte så länge han lever.
Han ger Dig trygghet.
Vad ger du ?

Tanker

Som valp underholdt jeg deg med mine narrestreker og fikk deg til å le. Du kalte meg ditt barn, og på tross av en del gjennomtygde sko og et par ødelagte pynteputer ble jeg din beste venn. Når jeg hadde vært umulig sa du til meg med løftet pekefinger “hvordan kunne du gjøre det?”, men så lot du deg formilde og klødde meg på magen.
Det tok litt lenger tid enn forventet for meg å bli renslig fordi du hadde det fryktelig travelt, men vi samarbeidet om saken. Jeg husker nettene i sengen, hvor jeg trykket nesen min inn mot deg og lyttet til dine betroelser og innerste tanker, og jeg var overbevist om at livet ikke kunne bli bedre. Vi gikk lange turer og løp i parken, kjørte bil og stoppet for å spise is (jeg fikk kun kjeksen,” is ikke er bra for hunder” sa du)
Jeg gikk lange turer i solen, mens jeg ventet på at du skulle komme hjem sent på dagen. Litt etter litt begynte du å bruke mer tid på ditt arbeide og din karriere og mer tid på å lete etter en menneskevenn.
Jeg ventet tålmodig på deg, trøstet deg i kjærlighetssorg og skuffelser, skjelte deg aldri ut for dårlig dømmekraft, men tumlet rundt av glede når du kom hjem- også da du ble forelsket. Hun som nå er din hustru er ikke et “hundemenneske” – allikevel bød jeg henne velkommen til vårt hjem, prøvde å vise henne hengivenhet og lystret henne. Jeg var lykkelig, fordi du var lykkelig.
Så kom menneskebabyene, og jeg delte din begeistring. Jeg var oppslukt av de små lyserøde vesnene og deres lukt, og jeg ville så gjerne også ta meg av dem. Men hun og du var redde for at jeg kunne komme til å gjøre dem noe, og jeg tilbrakte størstedelen av tiden forvist til et annet værelse eller et hundebur. Åh, hvor jeg allikevel lengtet etter å elske dem, men jeg ble hurtig en “kjærlighetsslave”.
Etterhvert som de vokste opp ble jeg deres venn. De klamret seg fast i pelsen min og trakk seg opp på vaklende bein, de stakk fingrene i mine øyne, undersøkte mine ører og kysset meg på nesen. Jeg elsket alt ved dem og deres kjærtegn – for dine kjærtegn var så skjeldne – og jeg ville ha forsvart dem med mitt liv om nødvendig. Jeg pleide å liste meg inn i deres seng og lytte til deres bekymringer og innerste tanker, og sammen ventet vi på lyden av din bil i innkjørselen..
Det var en tid du, hvis noen spurte deg om du hadde hund – tok frem et bilde av meg ut av lommeboken din og fortalte dem historier om meg. Gjennom de senere år har du bare svart “ja” og skiftet emne. Jeg er gått fra å være “din hund” til “bare en hund”, og du bryr deg ikke om å ha utgifter i forbindelse med meg..
Nå har du fått et jobbtilbud i en annen by, og du og din familie flytter til en leilighet, hvor det ikke er husdyrtillatelse . Du har truffet den riktige beslutningen for din ” familie” , men det var en tid da jeg var den eneste familie du hadde. Jeg var begeistret over kjøreturen inntil vi ankom til internatet.
Det luktet av hunder og katter, av frykt og av håpløshet. Du utfylte papirene og sa “Jeg vet du vil finne et godt hjem til henne”. De trakk på skulderen og kikket pinlig berørt på deg. De kjente virkeligheten for en middelaldrende hund, selv en med “papirer”
Du var nødt til å riste din sønns fingre vekk fra mitt halsbånd, mens han skrek “Nei, pappa! Du må ikke la dem ta hunden min!” Og jeg ble bekymret for ham og for hva du nettopp hadde lært ham om vennskap og lojalitet, om kjærlighet og ansvar og om respekt for alt levende. Du klappet meg på hodet til farvel, unngikk mine øyne og avslo høflig å ta mitt halsbånd og line med. Du hadde en deadline du skulle nå, og det har jeg også nå..
Da du var gått, sa de to koselige damene at du sikkert hadde kjent til din forestående flytting måneder i forveien, men ikke hadde gjort noe forsøk på å finne et annet hjem til meg. De ristet på hodet og sa “Hvordan kunne du gjøre det?”
De er så oppmerksomme ovenfor oss her på internatet som travle hverdager tillater. De fòrer oss selvfølgelig, men jeg har mistet appetitten for flere dager siden.
I begynnelsen, når noen gikk forbi løpegården min, sprang jeg til forsiden i håp om at det var deg – at du hadde skiftet mening – at det hele bare var en vond drøm..
Eller jeg håpet at det i det minste ville være noen som brød seg om meg, en eller annen som ville redde meg. Da jeg innså at jeg ikke kunne konkurrere med de glade hundevalpene der – uvitende om deres egen skjebne – som boltret seg frem for å få oppmerksomhet, trakk jeg meg tilbake i et hjørne og ventet..
Jeg hørte hennes steg da hun kom til meg mot slutten av dagen, og jeg trasket etter henne gjennom gangen til et annet rom. Et velsignet stille rom. Hun satte meg på et bord og klødde mine ører og sa at jeg ikke skulle være redd. Mitt hjerte banket i forventning om det som skulle skje, men det var også en følelse av lettelse.
Kjærlighetsslavens dager var talte. Som det er min natur, var jeg mer bekymret for henne. Den byrde hun bærer veier tungt på henne, og det vet jeg på samme måte som jeg alltid visste hvordan du hadde det.
Forsiktig la hun en årepresse om mitt forben mens en tåre trillet nedover hennes kinn. Jeg slikket henne på hånden på samme måte som jeg pleide å trøste deg for så mange år siden. Profesjonelt stakk hun nålen inn i en blodåre..
Da jeg merket stikket og den kjølige væsken løpe gjennom min kropp la jeg meg søvnig ned, kikket henne inn i hennes vennlige øyne og mumlet “Hvordan kunne du gjøre det?” Kanskje forstod hun mitt hundespråk , for hun sa “unnskyld”.
Hun klemte meg og forklarte fort at det var hennes jobb å sørge for at jeg kom til et bedre sted, hvor jeg ikke ville bli til sidesatt eller mishandlet eller forlatt eller måtte klare meg selv – et sted med kjærlighet og lys så meget annerledes enn dette jordiske sted..
Med en siste kraftanstrengelse forsøkte jeg med et haledunk å uttrykke at “Hvordan kunne du gjøre det?” ikke var rettet mot henne..
Det var deg, min elskede herre, jeg tenkte på! Jeg vil tenke på deg og vente på deg for evig. Måtte alle i ditt liv vise deg så stor lojalitet ♥ ♥ ♥

Du har nå to muligheter; 1) Fortell Findus sin historie videre til andre , eller 2) Glem ham, og oppfør deg som om han ikke rørte ved dine følelser.

Våren är här…………. eller????

Efter en laaaaaaaaaang vinter, med mycket snö och många minus grader, så har dom senaste dagarna känts som våren.  Vi har haft flera + grader på dagtid och strålande sol. Underbart !!!!!!, Men det har varit kallt på natten och det kommer det nog att vara länge än. På Fredagen kom det ner lite regn på förmiddagen och det var på minus sidan, så då var det redigt halkigt, men nu är det mest tort på stora vägarna. Och man hoppas att det snart skal börja minska på alla snön också, men det tar väl sin tid. Nu har vi snart haft snö i  4 mnd, så man börjar tröttna på denna vintern.  Men det hjälper inte reta sig på den, det är bara en själv som mår dåligt av det. Dom senaste två veckorna har det blivit mycket tv tittande, vi har blivit helt häktade på VM, och jag måste nog erkänna att jag är inte så lite stolt av att vara norsk. Dom är verkligen duktiga dessa norska killar och tjejer. Och vilken stämning det har varit i kollen med många, många människor. Och nu dom senaste dagarna, strålande sol. Det är vackert, fast jag längtar inte tillbaka. Men det är något särskilt med Holmenkollen, naturen och alla människor. Svenskarna är också duktiga, det måste vi inte glömma, men dom har en tendens att hitta på ursäkter när dom inte vinner, eller när dom blir hängande efter. Det är dumt, man kan väl glädjas med dom som vinner istället, och erkänna att Norskorna är bra. För det är dom verkligen. Men, men, nåt skal väl människorna ha att reta sig på, annars är det väl inte bra. Men jag vill gratulera alla som har vunnit på VM, till en bra seger. GRATTIS!!!!!   Men nu är jag glad det är över, så man får gjort något annat än att sitta vid tv´n hela dagarna och kvällarna. Fast det har varit roligt.

14 februari var jag iväg på återbesök på njurmedicin och läkaren var nöjd med stort sett  alla mina prover, bortsett från mitt socker. Jag hade ett krea (njurvärde) på 106 och ett Hb på 133 (blodvärde), och det är mycket bra, men jag har ju ätit järntabletter sen i November så det är kanske inte så konstigt. Jag hade fortfarande en urinvägsinfektion, så det blev ytligare 10 dagar med penicillin, 3 stk tabletter om dagen. Men det är slut nu. Nästa gång det blir återbesök så blir det 10 års kontroll med en transplantations läkare från Akademiska sjukhuset i Uppsala som kommer till Karlstad. Helt otroligt att det gått så lång tid………… Söndag 27 mars skal det vara årsmöte på Njurföreningen i Värmland på sjukhuset i Karlstad och då skal bl.a. han som transplanterade mig, Gunnar Tufveson, hålla föredrag om transplantation och diabetes. Så då skal Torbjörn och jag iväg och lyssna på det och träffa “vänner” ifrån njurföreningen igen. Det är alltid roligt. Ja jag har ju haft diabetes ett par år nu och har ätit tabletter (Mindiab), men nu har jag fått börja med sprutor (Lantus). Jag har inget alarmerade högt socker, men det är för högt och det kan vara farligt för hjärtat och njuren. Så jag tar nu, sen i Onsdags, spruta varje kväll. Nu i början tar jag bara 6 enheter, men det skal ökas efterhand och jag skal sluta med tabletterna (Mindiab). Lantus är ett långtidsverkande insulin så därför behöver jag bara ta det en gång i dygnet. Och f.o.m. imorgon är jag nere i “normal dos” med cortison (en tablett varannan dag) så då hoppas jag att även sockret skal bli lägre. Vi får se…………. Är trött på att se ut som en uppblåst rymdvarelse nu *skratt*. Jag har, tyvärr, mycket vätska i kroppen, och när man har det och inte orkar röra sig så mycket, så blir det jobbigt. Men jag kämpar på……………

Lördag 19 februari firade vi Torbjörn som fyllde 56 år den 20/2. Vi brukar inte fira när det inte är runda eller halvrunda tal, men jag behövde lite hjälp med hemsidan jag gör åt Sven (Kennel Ferdix) så Nina och Niclas kom efter lunch och vi (Nina och jag) satt flera timmar med hemsidan medan syskonen Ånnie och Åcky var ute och busade i snön. Sen serverade vi en god fläskfilé gryta med potatisgratäng och kinamix, mmmm gotti gott gott. Sen kom Lars Tore och Jenny (dom som har fått “min” Penny) på kvällen och även dom fick lite god mat, och sen åt vi tårta till kaffe. Jätteroligt att vara tillsammans med dom alla igen. Tack för en supertrevlig dag och kväll till er alla, från oss alla…. Det måste vi göra om snart igen. Alltid trevligt att vara tillsammans med goda vänner. Det var en kall dag och kväll så Penny och Bie var hemma i värmen, det var lite kallt att ligga i bilen i flera timmar. Jag tror det var runtom – 22 grader då dom åkte vid 23.00 tiden.  (Söndags morgonen var det – 28,5 grader ute). Här kommer lite bilder från en trevlig Lördag…………..

Niclas och Nina

goda vänner

jubilanten

Penny har det väldigt bra i Kil tillsammans med Bie och sin nya matte och husse. Hon älskar livet och snön och trivs jättebra i sin “nya” familj. Jenny, jag och hundarna kommer att vara mera tillsammans bara det blir riktigt vår. Vi skal träffas i Forshaga när jag skal iväg till Skived och träna med Åcky, och Torbjörn och jag skal snarast ta en tur och besöka dom i Boda. Jenny skickade mig ett roligt kort på en mycket lycklig Penny som älskar livet, och även på hennes sambo Bie. Här kommer dom…………………..

Ingen tvivel om att dessa tjejerna har det bra, nej. Jag måste säga att jag (vi) har haft en otrolig tur med dom som har fått / köpt våra hundar, Penny och Ålex. Och det är vi så glada för. Dom har det båda mycket bättre än vad dom kunde haft här hos oss. Dom har fått ett mycket roligare och aktivare liv och dom har det helt toppen i sina familjer. Lex har en otroligt aktiv matte, hon hittar alltid på något nytt för sig och Lex så man undrar när hon har tid att vara hemma *skratt*. Det senaste hon och Lex har gjort så är det att träna rally lydnad och Lex, som sina syskon, är otroligt lättlärd och dom har jätteroligt tillsammans med goda vänner med hundar och på skidturer, kurser m.m. Och hör ´kommer ett par bilder på Carola och Lex, som jag har stulet från Facebook, då dom jobbade med rallylydnad i snön…………………..

Rallylydnad Carola och Lex 

Rallylydnad 27 februari 2011

Jag har hört om rallylydnad, men har aldrig sett hur det går till. Skulle varit väldigt roligt att se det någon gång. Men jag är rädd det kan “störa” om man har tänkt att tävla i vanlig lydnad, så jag vet inte om jag vill prova på detta. Dessutom går det snabbt och det vet jag inte om jag orkar med, tyvärr. Men vi får se, man skal aldrig säga aldrig…………. *ler*

20 februari var Torbjörn, jag och hundarna iväg till Våxnäs, Karlstad. Det var en SKK domare där (Moa Persson),   som skulle “utbilda” några personer som vill bli domare eller lära sig mera om hundar. Dom skulle först “bedöma” 5 schäfer hundar och sen skulle Moa P. lyssna på vad dom “bedömt” och sen tala om vad hon tyckte om dom olika hundarna. Det var Pepsi, Ånnie, Åcky och två andra schäfer hundar från Beer-Sebas. Annica (som har Mira, syster till Åcky) var också där utan hund, så hon fick gå med Åcky för mig. Tack så mycket Annica !!!! Ånnie och Åcky var dom som fick bäst “bedömning” av Moa och hon sade även att Åcky var en mycket bra hund som med tiden, när han får mera muskler och kraft, ville bli en Cert hund. Jag blev gladligen överraskad, visst vet jag att han är mycket fin, jag fick ju HP i Ransäter och SG på schäfer utställningen i Januari, men att han var “så bra” trodde jag nog inte. Men det är ju jätteroligt att äntligen ha fått en hund som går BRAAAAAAAAA på utställningar, så man får ju lite “blodad tand”. Men för att han skal få ett championat med tiden så måste han tävla i bruks och det har inte jag några planer om. Jag är glad om jag kommer ut på lydnadstävlingar med honom i framtiden. Och jag har inga planer om valpar efter honom, men vi får se vad det blir med tiden. Jag tycker inte om att tävla egentligen, men vill heller inte att Torbjörn skal börja med honom då han er MIN hund, jag har ju med honom överallt och det är inte så lett om han och husse skal börja träna och tävla. Suck vad jobbigt…………………… *SKRATT*.

Vi var även med hem till Nina och Niclas en sväng, den Söndagen,  innan vi åkte hem till Bogerud igen. Troligen blir det valpar efter Ånnie nästa vår och då är det meningen att Torbjörn skal ha en valp i den kullen. Han har inte bestämt än om han skal ha en tik eller hanne, så det får tiden utvisa. Men än så länge har han ju Pepsi att träna och tävla med. Jag kikade aldrig på Åcky exteriört när jag bestämde mig för att behålla honom, jag blev bara “kär” och då fick han vara som han var. Att han är en så bra hund och även snygg är ju ett stort plus,  så får tiden utvisa vad vi hittar på. Nu hoppas jag bara på att jag skal orka börja träna med honom igen och se hur det går. Vi har tränat lite när vi varit ute och promenerat och han kommer ihåg jättemycket av det han har lärt, så nu är det bara att fortsätta och se. Jag är mycket nöjd med denna hund, och det är alla dom andra valpköparna också. Och dom har alla fått det bra. Tänk att dom är redan 2 år om 12 dagar, det är ofattbart hur snabbt  den tiden har gått. HJÄRTLIGT GRATTIS ALLA “BARNA BARNA” PÅ 2 ÅRS DAGEN FRÅN OSS ALLA…………………………….

Förra veckan var Torbjörn iväg till Höljes på jobb, och då tog han turen inom Ami (Ferdix Åke Jesper Ami) med familj. Ami har det jättebra och dom älskar sin hund. Det var ett tag sen vi såg Ami nu, men Torbjörn tog några bilder på honom. Han är också en mycket vacker hane om än inte så stor som Åcky. (Åcky är i övre storleksgräns, men han är inte för stor). Ami är en duktig hund som stannar på gården och han är mycket snäll. Här kommer ett par bilder på honom, som Torbjörn tog………………

Det är alltid roligt att även få kort på “valparna” från er alla, så fortsätt gärna att skicka bilder till oss. Tyvärr har vi inte hört något från Ållie, Åzzy och Åbelix med familjer på ett tag, bortsett från julkort som vi alltid får. Och det är mycket uppskattad. Så hör gärna av er om hur det går. Nu har även Sven fått hemsida och han blir säkert glad för en hälsning från er också. Ålex, Åcky, Ånnie och troligen Åndra är nu anmälde till exteriörbedömning på OG Solsta (Schäferhundklubben) Lördag 19 mars. Domare är Mats Höglund. Det skal bli jätteroligt. Tyvärr fick vi reda på det så sent så Ålex sin familj har hyrt stuga i Säfsen den helgen, men mamma till Carola kommer med Ålex så det ordnar sig. Tack för att du fixade det Carola…….. Ami kunde heller inte komma då matte skal på kurs den helgen. Men det är ju bra om 50 % av kullen kommer. Dom andra valpköparna har vi inte pratat med. Sen är det UHP-prov 30 april, även det på OG Solsta. Då skal ägarna cykla med sina hundar 2 mil med två eller tre pauser. Det lär inte bli något problem då dom flesta är vana att springa vid cykel utan problem. Torbjörn får cykla med Åcky. Ålex, Ånnie och troligen Åndra kommer även att vara med då också. Jätteroligt när valpägarna ställer opp på sånt tycker vi. Några valpköpare kommer även att KORA sina valpar till hösten och dom gjorde ett väldigt bra MH alla samman så det skal bli kul att höra hur det går. Men för att bli korad så måste dom vara röntgade och vara fria, ivarjefall på höfterna. Och alla dom som är röntgade har A leder bak, så det lär inte bli något problem. Och dom som inte har röntgat måste göra det innan dom anmäler till Korning.

1 april blir mamma Pepsi 7 år. Helt ofattbart, men så är det. Men hon är pigg, och även Schiba har varit väldigt pigg senaste tiden. Jenny kände på Schibas rygg senast och hon sa att Schiba är helt stel i ryggen nå och ömmar inget, så då har hon nog inte ont. Men hon är lite stel ibland så hon går på mediciner. Men hon är pigg och glad och trivs med livet så vi ser ingen orsak till att ta bort henne sån det är just nu. Hon blir 10 år i Juni. 5 april skal Schiba och Pepsi till senior kontroll hos Jörgen Junkegård (Solstadens smådjursklinik) avd Råda. Och alla 3 vovvarna skal vaccineras. Innan det skal vi även avmaska alla djuren, så nu blir det att göra. Pepsi och husse tog hem ÅRETS BRUKSHUND 2010 priset på Munkfors brukshundklubb på en tävling, när dom blev uppflyttade till Elit, och här kommer ett par bilder på Pepsi och priset…………

Brukshund 2010

Pepsi med sitt pris

23 februari var Torbjörn iväg till Karlstad, på service med min bil och besök hos optikern. Så nu väntar han på sms att glasögonen skal vara klara. 2 mars var det dags för besiktning av min bil i Sunne och den gick genom utan några anmärkningar som tur är. Förra helgen monterade Torbjörn den nya toastolen så nu är badrummet som nytt. Nytt tvättställ med underskåp och ny toastol extra hög. Och här kommer en bild på det…………..

Nya badet

Nästa Söndag 13 mars har jag bodd här i Bogerud i 1 år, Torbjörn flyttade inte hit för i mitten på Maj, offentlig, men han var ju mycket här han också. Vi trivs båda jättebra här och vi längtar inte tillbaka.

På Onsdag, till veckan, är det äntligen dags för mig att få en spirometri undersökning för att se om jag har någon allergi eller astma. Jag skal även iväg på en riktig hjärtundersökning igen snarast. Jag fick åka till akuten igen igår kväll. Jag har känt mig lite hängig några dagar igen och när jag skulle borsta Åcky så började det pipa i mina lungor och jag blev andfådd.  Jag ringde sjukvårdsupplysningen och dom tyckte jag skulle åka till Karlstad då vi inte visste om det var en reaktion på insulinet eller om det kunde vara hjärtat. Jag åkte taxi ner denna gången och som vanligt var det fullt ös på akuten. Dom tog masse blodprover, syreprov i pulsen, EKG osv. Jag syresatte mig ganska bra och dom flesta blodprover var bra. Jag hade lite hög puls och var lite svullen i kroppen tyckte läkaren. Han lyssnade även på mig och kom fram till att jag hade vätska i lungsäcken på ena sidan och att jag mest troligen har fått en liten hjärtsvikt efter allt jag varit genom. Jag fick åka hem, men jag skal öka insulindosen och vattendrivande tabletter. Jag var hemma 01.30 inat. Så får vi hoppas att jag snart känner mig bättre igen. Jag försöker gå 1 km med Åcky några gånger i veckan, men den senaste tiden har jag märkt att det har varit mera jobbigt igen. Men det är nog viktigt att hålla igång. Tyvärr är det så att man kan få viktuppgång av insulin, men jag hoppas att jag med tiden skal klara att gå ner i vikt ändå. Man känner sig en smula modlös när det hela tiden skal vara något. Men det skal bli skönt att få kollat hjärtat igen så man vet om man är i farozonen än. Jag är trött på att vara sjuk nu……………………………

Nu är det snart dags att hitta sängen igen. Och imorgon börjar en ny vecka med nya möjligheter. Jag skal avsluta denna blogg uppdatering med en bild på min “data hörna” i vardagsrummet, och en bild som Torbjörn har tagit på “skogens konung”. Må så gott till nästa gång ni besöker bloggen eller vi hörs på annat sätt. Lägg gärna igen några rader i gästboken. Kram Gerd

data

13 Februari 2011 – Vinter i Värmland

Ja så var det ett tag sen jag var inne och uppdaterade bloggen igen……………… veckorna bara rusar iväg. och vips så är det helg och ny vecka på gång. Men det är ju skönt också att det går snabbt nu fram till våren, men sen kan det gott lugna ner sig lite så man hinner med och njuta av den. Denna helgen har vi haft redigt kallt här, men så underbart vackert med knallblå himmel och masse snö, och det har varit Svenska rally i Värmlandsskogen. Det kom mycket snö både Torsdag och natt till Fredag + Fredag förmiddag, så rally började i ett snöoväder, men sen blev det riktigt fint. Pepsi och husse var, som de har varit i flera år, vakter på rally i går Lördag. Pepsi är ju som bekant bevakningshund i hemvärnet och då är dom med att hjälper till så publiken håller sig inom opp märkte områden och inte går ut där bilarna kommer. För Torbjörn var det att gå upp vid 03.30 igår morse och dom var inte hemma igen för framåt 19.40. Det är en lång dag när det är kallt, men han har bra med kläder och Pepsi har täcke och filt så det går bra. Ja för Pepsi är rally rena julafton, hon vet vad som gäller och hon har full “jobb” att ladda för varje bil som kommer. Hon tröttnar aldrig……….. Hon skal ta dom. Sen är det många som pratar med henne och ger henne godsaker, så det är helt topp av vara på rally tycker hon.

Här kommer först en mysig bild på Pepsi och husse som en i publiken ( Samuel Hermansson) tog framåt kvällen. Sen några flera bilder som Torbjörn tog under dagen igår.

alt

Bild_01 (2)

Bild_02 (2)

Bild_04 (2)

Bild_05 (2)

Bild_03 (2)

 

Torbjörn och hundarna har hunnit med 5 skidturer under året hittills, men denna helgen blev det inte tid. Det hade nog blivit jobbigt att gå också nu när det har kommit så mycket med snö igen. Men hundarna älskar att vara med på skidturer och ligger snön kvar så blir det nog några flera turer innan vintern tar slut. Några flera som också älskar att vara med på skidturer är Lex (Ferdix Ålex). Han drar sin matte och dom tycker det är så kul att åka ut. Här kommer en bild som Carola har skickat mig………………

Lex och matte 15 januari 2011 

Vi är verkligen så tacknämliga för att Carola med familj köpte Lex. Han får all den kärlek och motion han behöver, och inget är omöjligt för Carola,  och Lex har det såååååååå gott hos dom. Och dom tycker så mycket om honom också. Han förgyller deras dag, som Carola skrev. Tusen tack Carola med familj för att ni tar så väl hand om Lex-pojken. Skal bli roligt att träffa er igen, och sen blir det väl troligen både Korning och kanske uthållhetsprov  under året. Vi får se. Vi skal även försöka ta turen och hälsa på er bara det våras lite. Tack även till alla ni andra valpköparna för att ni alla tar så väl hand om era fina hundar. Hoppas ni och vovvarna har det bara bra.

Ja nu är det bara drygt en mnd kvar så blir valparna 2 år. Jag fattar inte vart tiden tagit vägen, men jag har ju missat ett år pga sjukdom och annat som har varit runt om. Men nu väntar vi som sagt på våren och då skal Åcky och jag börja träna lydnad igen. Det ser vi fram emot. Jag har även börjat på en hemsida för Ferdix kennel, www.kennelferdix.se Men det tar lite tid innan den blir klar då jag har denna sidan att jobba med och annat som skal göras, men jag tar lite i taget så hoppas jag den blir bra så småningom. Ha tålamod……… Skal försöka hitta fram några bilder av valparna Ferdix Å-kull att lägga in på Sven´s hemsida och sen har vi fått några bilder på hundar från förr som Torbjörn skal scanna in och som vi skal lägga in på sidan. Sven har född upp schäfer sen 1970, men han hade ett långt uppehåll då han inte hade några valpar. Men nästa år blir det troligen en kull på Ånnie om allt går efter planen. Tror det kan bli en kanon kull. Vi är ivarjefall jättenöjda med kullen efter Pepsi och Qwenzo. Dom är bra mentalt och exteriört och av dom som är röntgade så är statistiken också jättebra.  Hoppas bara att resten kan röntga också så det blir klart. Är så tråkigt när dom väntar för länge, det kan så snart bli någon skade på hundarna och då kan det visas på röntgen och statistiken blir inte rättvis, men, men……………..

Ena gången Torbjörn och vovvarna var iväg till  torpet såg dom färska vargspår på sjön. Det var en hane och en tik som gick där uppe, men tiken – som löp -  blev skutt under jakten och hanen går ensam kvar. Så troligen var det han som hade gått där. Här kommer lite bilder från ett par skidturer…………………………

alt

Vargspår 2

037_640x480

dom 3 glada

041_640x480

 

Förra helgen monterade Torbjörn nytt tvättställ och underskåp på badrummet och det blev jättefint och ljust där inne. Så nu är det bara en ny toalettstol som fattas, vi skal köpa en lite högre modell, vi blir inte yngre med åren någon av oss, sen är det nytt även där. Toaletten och tvättställ var i mörk blått, som var modernt på –80 talet, men nu blir allt i vitt och det är finast tycker vi.  Det är inte så mycket mera som behövs göras inne sen, men Torbjörn har fullt upp med att försöka få i ordning i garaget innan sommaren kommer. Han har köpt hyllor, så det är bara att börja i ett hörn och försöka sortera rätt. Ja det tar tid innan allt kommer på plats. 13 mars är det redan 1 år sedan jag flyttade hit upp, och vi har hunnit med mycket på den tiden trots sjukdom osv. Detta året har det gått framåt med mig, jag har orkat gå små promenader och är glad för alla framsteg som sker. Skulle väl önske att det hade gått lite snabbare, men det får ta den tid det tar. I slutet på Januari kände jag mig lite trött och hängig igen och blev bekymrad då jag fick ont över njurtransplantatet, något jag även har haft från och till sista tiden. Men pga att jag gick på hög dos med cortison så steg inte mitt crp mera än till 10 och ingen tänkte på det så dom trodde att jag inte hade någon infektion. Men till slut fick jag söka läkare på vårdcentralen här 2 februari och efter ett urinprov (som luktade mycket illa) så visade det sig att jag ändå hade en urinvägsinfektion. Så jag började med Penomax 200 mg, 1 x 3 tabletter i en vecka, och blev snabbt mycket bättre igen. Och imorgon skal jag på vanlig kontroll, på njurmottagningen i Karlstad, så då får vi se hur resten av provsvaren ser ut. Det är helt otroligt hur bra det har gått med allt jag varit genom och ändå har njuren klarat av det. Mitt sista Kreatenin svar (njurvärde) var på 114 och det är mycket bra. 22 april är det redan 10 år sen jag fick min nya njure, så jag har haft tur och har mycket att vara tacksam för. Jag har även varit tillbaka på lungmedicin som planlagt. Jag blev inlagd 9 februari kl 14.00. Först tog dom ett syresättningsprov direkt och det visade 94, mycket bra. Sen gjorde dom en sömnmätning på natten  med min andningsapparat och det visade väldigt bra resultat, jag syresatte mig bra stort sett hela natten och sov bra. Så dom var nöjda. Skal göra en ny sån mätning om ca 6 mnd igen. Torsdag var jag iväg klockan 9.30  på CT röntgen, och inflammationen i lungorna var borta. Jag har en liten fläck på ena lungan som har varit där från förr, men Diagnosen “ALVEOLIT” hade försvunnit. Så nu är det att börja träna sig upp igen så man får lite kapacitet i lungorna och orkar med att andas normalt igen. Det kan ta tid, men det får ta den tid det tar. Men denna felbehandlingen kostade mig nästan livet så jag tänker skriva till Läkemedelsverket och Socialstyrelsen. Jag har redan fått ett läkarintyg från psykiatrin i Hagfors och skal även få ett från lungmedicin i Karlstad. Jag skal också nämna detta för läkaren på njurmedicin i morgon. Ja, jag fick ivarjefall åka hem från sjukhuset redan Torsdag förmiddag efter röntgen, och det kändes jätteskönt. Jag skal trappa ner med cortison med en tablett ( 5 mg ) i veckan nu tills jag är nere på den dosen jag tog innan jag blev sjuk ( 5 mg var annan dag ). Och det skal bli gott. Jag har även haft jättehögt socker nu pga Cortison och det är inte bra för njuren. Cortison är bra för mycket, men det är inte bra ändå, men den låga dosen måste jag ta pga njurtransplantatet så den får jag nog fortsätta med. Denna veckan har jag tagit 4 tabletter om dagen och till veckan blir det 3 tabletter om dagen. ( Jag var uppe i 8 om dagen i November så jag är tämligen rund i ansiktet ). Men nu skal jag lägga detta bak mig och se framåt. Ingen är lönt med att jag ältar detta och för min egen del måste jag tänka positivt och se framåt och det tänker jag göra.

I morse hade vi – 25 grader här, och jag skal som slut på denna uppdateringen lägga in bilder från dagens morgonpromenad, som Torbjörn och hundarna hade, i det vackra vintervädret. Kallt, men gnistrande vackert.

13 februari 2011

morgonprommis i - 25 grader

Bogerud 13-2-2011

Och som ni ser så har vi mycket snö nu…………….

Måste bara lägga ut två bilder till på vår kära Lex som blev tagna idag när han och matte var ute på skidtur med kompisar i det vackra vinter vädret………………………

Lex och matte på skidtur

Lex på G

 

Må så gott alla samman och på återseende här på bloggen Ler

Skidturer och utställning, Januari 2011

Ja nu är det bara en dryg vecka igen av Januari mnd. Det har varit en rätt lugn mnd, inte så mycket som har skedd varken hit eller dit. Men det är rätt skönt när det är så, lugnt och stilla. Vi har fått mera snö under mnd, men inte så mycket. Det har heller inte varit så kallt som i December. Tyvärr fick vi lite töväder några dagar , och sen frös det på igen, så det har varit tämligen glatt  ute, men vi har broddar så det har gått bra. Det har blivit 3 skidturer i Januari, med Torbjörn och vovvarna. Andra skidturen, 7 januari,  var väldigt jobbig, för då hade det kommit mycket snö, så den blev lite kortare än dom andra, men annars har dom gått ca 5-6 km dels på sjön och dels i skogen. Hundarna älskar det, och gamla, stela Schiba blir som en ung hund när hon kommer dit, och hon är först i ledet och “banar” väg. Åcky har fått lära sig dra pulka i vinter och det tycker han är kul. Det tog lite tid innan han fattade att han inte kunde följa dom andra över allt, och att det tog lite tid att vända med pulkan, men det går bättre och bättre. Och han är inte ett dugg bekymrad. Så så småningom skal han även få lära sig att dra grejer i pulkan också. Här kommer lite bilder från deras skidturer…………….

På skidtur

3 glada hundar

alt

full fart

ut på tur

vårat torp

årets 2 skidtur

skidtur vid torpet

Ransjön

alt

På den sista bilden, som blev tagen igår, är det mor och son som leker fast Åcky har en pulka på släp. Dom har jättekul och dom älskar att få vara med husse på skidturer. Åcky stod i köksfönstret och kikade på husse när han lade pulka och skidor på biltaket. Och då visste han vad som var på gång. Tyvärr orkar inte jag att följa med, men kanske en gång i framtiden, vi får se…………………

Jag är glad att jag nu orkar med att gå små promenader med Åcky, ja vi har även gått rondan på 2 km nu och det går ganska bra, vi kommer ivarjefall runt, och så “långt” har jag inte orkat gå sen förra våren. Så det går framåt, sakta men säkert. Men jag har även dagar när allt känns jobbigt, och jag blir fort  sliten. Men det är väl något man måste leva med. Har tänkt tanken om jag skal “anmäla” det jag varit genom till Socialstyrelsen och även till Läkemedelsföreningen, skal ivarjefall ta upp det med läkaren när jag skal tillbaka till sjukhuset nu i Februari. Så får vi se vad hon säger. Det var ju en fruktansvärt jobbig period och jag mådde dåligt både psykisk och fysiskt. Och höll även på att dö. Hade kanske varit intressant för tidningen också…………… det står mycket om felbehandling inom vården i tidningen för tiden. Och ingen vet ju något om man inte säger ifrån. Och jag sökte gång på gång hjälp på vårdcentralen och sjukhuset utan att bli tagen på allvar. Ja nu har jag ivarjefall fått ny tid för inläggning på avd. 9 på CSK i Karlstad 9 februari och ny Datortomografi ( CT-röntgen ) av lungorna 10 februari. Och jag hoppas det ser bättre ut än förra gången, och det tror jag det gör. Det känns ivarjefall bättre. Hoppas även att jag kommer hem igen 10 eller 11 februari, för den helgen är det Svenska rallyt och då skal Torbjörn och Pepsi gå vakt där som dom har gjort i flera år.

Förra helgen var vi iväg på Åcky´s första schäferutställning. Jag hade först inte tänkt mig att anmäla honom, men 7 januari fick vi besök av Nina, Niclas och Ånnie och då började vi prata på utställningen, och Åcky var bra i päls och han är fin, så då beslutade vi oss för att anmäla ändå. Och efter telefonsamtal med Sven så var det klart att han skulle ställa Åcky. Utställningen var i ett ridhus på Hammarö utanför Karlstad. Vi åkte klockan 8.00 på morgonen i snöväder. Och som ni vet så gick utställningen bra för Åcky. Vi är jättenöjda. Annica var där med sin syster Andrea och Åcky´s syster Mira, och Sven hade Ånnie, då Nina hade jobbhelg. Så vi fick hälsa på båda tikarna. Mira och Ånnie var dåliga i päls, så ingen av dom var anmälda till utställningen. Åcky har också börjat fälla nu så det var på hög tid att ställa honom. Och han fick sitt SG som det heter på schäferutställningarna. Det är det bästa man kan få i hans klass 18 – 24 mnd. Vi vill också säga tusen tack till Sven som ställde Åcky ,och Annica och Andrea som var med och kallade på honom. Jätteroligt att träffas igen var det också. Åcky fick även en liten pokal och idag tog Torbjörn en bild på honom med denna…………….

Åcky SG

Det kommer även att komma in lite nya vinter bilder på Galleriet i album Natur och div. Jag vill även passa på att gratta valparna som nu har blivit 22 mnd mnd. Tänk att dom snart är 2 år, det är helt otroligt och jag vet inte vart tiden tagit vägen. Nu har dagarna blivit något längre och nu väntar vi på våren så jag och Åcky kan börja träna igen. Torbjörn och Pepsi har börjat träna i ridhus här i Munkfors med goda vänner på Söndag eftermiddagar ett par timmar, och det tycker Pepsi är jätteroligt. Nu vill jag önska er en fortsatt fin vinter, så väntar vi på våren som snart kommer.

Ha det gott tills nästa gång………………. Kram

Nytt år…………………

God fortsättning på det nya året till er alla som är inom våran hemsida och blogg.

Ja då kan vi skriva 2 januari 2011. Ute skiner solen och i morse hade vi minus 11 grader. Igår hade vi minus 5 grader, det är den högsta temperaturen vi har haft på mycket länge. Det har inte blivit några promenader med mig än, det har stort sett varit för kallt, men jag skal ta tag i det nu när vardagen kommer. Torbjörn har varit ledig sen för jul och vi har tagit det ganska lugnt under jul och nyår, något som också, tyvärr, märks på vågen. Torbjörn har pysslat lite i tvättstugan och div., men annars har vi tagit dagarna som dom kommit och rådd om oss själva och varann. Skönt. Idag har Torbjörn tagit med sig vovvarna på skidtur, vid vårat torp, och jag skal försöka att uppdatera bloggen lite med hur det varit här sen senast jag skrev. Imorgon börjar vardagen för Torbjörn, som börjar jobba igen, men det blir en kort vecka med bara 3 dagars arbete. En mjukstart.

22 december hade vi minus 28,5 grader här, då var det kallt. Men inomhus är det varmt och gott. Jag var iväg och tog blodprover och jag hade denna gången det lägsta crp (snabbsänka) på flera år. Bara 4 var den på då. (crp var 71, 3 december, och normalt har den varit på ca. 24 senaste två åren). Så det är ju ett bevis på att cortison hjälper på inflammationen i lungorna. Krea (njurvärde) var 104, också det mycket bra. Och nu väntar man på tid för ny inläggning i Februari. Hoppas det inte blir långvarigt uppehåll denna gången. Jag sover bra om nätterna med min andningsmaskin och är “pigg”  hela dagarna. Nyårsafton kikade vi på film och var inte i säng för 02.00 på natten och det gick bra fast jag var uppe tidligt på morgonen. Ibland är jag vaken innan Torbjörn går till jobbet och det har jag inte varit på många många år. Men det känns mycket bra. Men ibland känner man sig lite för pigg, och det beror väl på den höga cortison dosen, och tar i för mycket. Men då känns det när kvällen kommer och man får lite ont. Men som oftast går det bra. Denna julen har mina tankar gått mycket till Selma och hennes vänner och familj. Många tankar som kommer och går, minner på gott och ont. Hon fick en fin och värdig begravning i Sörreisa kapell (Nord Norge) Tisdag 28 december  och vi var flera vänner som tände ett ljus och var med på olika sätt hemifrån. Selma kom till Nord Norge (från Bosnien) tillsammans med sin far och bror när hon var 6-7 år gammal. Hon bodde en kort period i Askim, men flyttade tillbaka till Nord Norge (Tromsö) hösten 2009. Det känns ganska ofattbart att hon är borta, borta för alltid. Först villa man nästan inte fatta att det var så. Men det är det. Och jag hoppas hon har fått frid där hon är nu. På julafton öppnade jag tidningen och fick se att en av dom jag delade rum med på sjukhuset senast också var död. Hon dog precis 2 veckor efter att jag blev utskriven. Jag förstod ju att hon var allvarligt sjuk, men att det skulle gå så snabbt hade jag inte trodd. (Hon blev bara 65 år) Hennes make mente att hon kunde leva många år till, för hon skärpte till sig väldigt när han eller andra var på besök, men jag såg henne när ingen var där och…….. Ja suck, det är många tråkiga situationer man ser och hör om. Men vi lever och måste se framåt. Det är ett nytt år med nya möjligheter och det hoppas vi blir ett bra år. Året som tog slut är förtid nu, och det som var kan vi inte göra något åt. Men vi kan göra något åt framtiden. Och nu väntar vi på en ny bra vår och sommar här i vårat underbara hus.

Julafton åkte Torbjörn till Ransäter på dagen , först stannade han hos min vän Annikki, där våran Skrållan bor. Hon fick en säck med kattmat och en bild på katterna av oss i julklapp. Hon är så gullig och tar så väl hand om Skrållan för oss.  Sen åkte han till sin mamma med julklapp och stannade där några timmar. Han kom hem lagom till Kalle Anka, som är en tradition hos oss. Och sen var det dags för julmat och uppackning av julklappar för oss och djuren. Katterna fick en ny klätterställning med eget “hus” av tomten…………………………

katternas julklapp

Och våran gammal tik Schiba fick en lammeskinnsfäll  av tomten

Schiba har fått lammskinnfäll

Sen fick ju även vovvarna god mat, uppblött i skink spad, och julklappar…..

julklappar_640x417

Vi tvåbenta fick också lite klappar. Av min faster fick vi en jättefin DVD film från nationalparken Hardangervidda. Av min far fick vi var vår trådlösa mus till datorn och även en bok. Från Torbjörns mamma fick jag ett present kort på 1000,- på Lindex och Torbjörn fick ett presentkort på 1000,- på Lerins i Munkfors + ett par strumpor.  Av mig fick Torbjörn ett par Ecco Gore Tex sko och av honom fick jag en stereo till köket där jag kan spela CD skivor, min Ipod eller radio……………. Märket är Panasonic, och den är mycket bra. Här kommer en bild på den och även några flera bilder från julafton och första julen i Bogerud…………..

Min julklapp

Aacky

julafton

Frisse firar jul

tomten

vinter

Bogerud i vinter

utanför fönstret

fågelhus

 

Måndag hade vi besök av Torbjörns syster Kristina och hennes make Sven Erik på lite reste julbord. Det var riktig trevligt och vi åt och pratade i flera timmar. Det är inte så ofta vi ses fast vi bor bara några km från varann. Här kommer en bild från den kvällen………..

Sven Erik och Kristina

Onsdag 29 december åkte Torbjörn och jag en sväng till Karlstad. Först var vi iväg till Ikea och handlade lite grejer till huset och sen satte Torbjörn av mig utanför Bergvik köpcentrum medan han själv åkte till Biltema. Jag gick lite runt på varuhuset bl.a. till Lindex för att handla lite. Riktigt skönt att känna att man orkar med det. Och sen köpte vi oss lunch på Bergvik. På eftermiddagen hade vi trevligt besök av Penny och hennes “nya” familj. Det märks gott att Penny förgudar sin nya matte och husse. Hon blev jätteglad för att se oss igen, men när det blev dags att åka hem så var Penny först att ställa sig vid dörren. Det är så skönt att se hur glad hon är, och hur gott hon har det. Det är en stor lättnad för mig som lämnade bort Penny. Och vovvarna och matte & husse trivs jättebra i Värmland. Pennys “sambo” Bie har hunnit bli 9 år, och hon och Penny har det bra tillsammans. Här kommer lite bilder från kvällen dom var hos oss…………..

Bie och Penny

Jenny och Lars Tore

Penny

 

Ja det var lite om hur våran jul och nyår har varit. Många har vi även pratat med på telefon under jul och nyår.  Någon motion har det som sagt inte blivit med mig. Men min svägerska har ett “gå band” som jag skal prova, då kan jag gå inomhus om det är för kallt eller annan orsak till att jag inte kan gå ut. Jag måste komma igång nu, så det är ett bra alternativ.

Nu vill jag ända engång önska er alla en god fortsättning på 2011. Hoppas alla får ett bra år.

På återseende här på bloggen.

Ljusare tider…………….

Ja nu vänder solen och vi går mot ljusare tider. Det känns skönt. Idag har vi 21 grader kallt, brrrrrrrrr, och solen kikar fram. Vintern har börjat tidligt och kylan har hållit i sig länge nu, fast någon dag inemellan har det varit lite mildare. Vi har redan fått mycket snö också, så det är riktig vinter här i Värmland. Men mycket hellre kallt och snö än alla dessa gröna, blöta, halkiga vintrar, som vi hade i många år. Det blir mycket ljusare med snö och det är ju vackert ute, som ett vykort. Men det är lite tråkigt att jag inte har kunnat gå promenader än, jag tycker det har varit för kallt att vara ute. Men det blir nog tid för det också så småningom. Inomhus har vi det ivarjefall varmt och skönt med nya jordvärmen.

Ja nu närmar julen sig med stormsteg, och snart går vi över i ett nytt år. Vi önskar och hoppas att det nya året blir bättre än vad år 2010 har varit på många sätt och vis. Visst har det varit många positiva stunder även under 2010, men det har även varit ett mycket jobbigt år, både psykiskt och fysiskt, för oss båda. Men det är förtid, och nu ser vi framåt……….. Det blev tid för både personliga julkort och även almanackor i år också och alla julpost är skickat. Kanske lite sent än vad ni är vana vid, från oss, men det kommer julkort på posten / mail.  Ett stort tack till alla er som har skickat julhälsningar även till oss. Förra veckan, på Onsdag, var jag och en bekant iväg till Karlstad för lite julhandel, det blev både Jysk och Bergvik. Det är första gången på mycket mycket länge som jag har orkat med att gå i varuhus utan att leta bänkar och stolar över allt, det gick jättebra, och det var roligt. Men jag stannade hemma när Torbjörn i Fredags åkte till Karlstad för att köpa skåp till tvättstugan på Ikea, och annat han skulle ha på Bergvik och Biltema. Men kanske blir det en tur till stan i mellandagarna och då följer jag nog kanske med honom. Jul och nyårs helgen skal vi vara själva och bara rå om oss själva och varann. Det har blivit lite tid till det under året som snart är slut, så det skal bli skönt att kunna sänka axlarna  och “ta igen sig” lite. Vi behöver det båda två. I mellandagarna får vi lite besök av Torbjörns syster med make och kanske även av Penny och hennes familj. Det skal bli trevligt. I Söndags var det redan 1 år sedan Penny flyttade, tiden har gått snabbt och hon har det såååå bra. Tack Jenny och Lars-Tore för att ni tar så väl hand om Penny, det skal bli jätteroligt att träffa er igen.

I Torsdags gick Torbjörn av sin sista Beredskap på jobbet. Och det blev inga fel under den veckan han hade jour. Och imorgon blir hans sista arbetsdag i Fortum. Han har jobbat dryga 35 år i samme företag (fast det har haft olika namn) och från 1 januari 2011 är han och hans arbetskamrater anställda i Relacom. Det blir inte så stora ändringar första året, bortsett från att han inte få behålla Beredskapen, men sen får vi se vad som sker. “Den tid den sorg..” säger jag. Han har tagit ledigt från jobbet mellan jul och nyår, och det blir bra för honom. Kanske blir det tid för några skidturer på Ransjön eller i skogarna runt torpet för honom och vovvarna också.

Med mig går det, som sagt, framöver sakta men säkert. Tack vare min andningsapparat så sover jag bättre, och vaknar utvilad efter 8-9 timmar. Det är många år sedan jag vaknade så pigg, så tidligt på morgonen, som jag gör nu. Och jag känner mig utvilad hela dagen. Det är så skönt så det kan inte beskrivas i ord. Nu har väl min höga dos med cortison också sin skuld i att jag är pigg. Det är ju en fördel med dom medicinerna, men tyvärr är det mycket nackdelar också med dom. Men hoppas att jag även skal känna mig pigg när jag nu sakta sakta börjar “trappa ned” med dom. Jag är även mycket bättre med andningen och orkar göra lite här hemma varje dag. Ja ibland gör jag lite för mycket, men då får jag ont i bröstet och i ryggen, så då har jag tagit i lite för hårt. Men det är ju roligt att känna att man orkar lite igen. Och nu hoppas jag att det bara skal bli bättre och bättre. Här kommer en bild på hur jag ser ut om natten med min apparat iSleep 22.

iSleep 22

Det ser kanske inte så behaglig ut, men det går bra och sova med den nu tycker jag. Och när man då även får en riktig sömn och vaknar utvilad så är det värd “plågan”. Dessutom är den ett måste nu också.

Det är inte så mycket “JUL” i vårat hus i år. Men i köket är det lite och vi har även fått upp en utegran som lyser så vackert här i skogen. Kökssoffan kom även ut i köket och det blev så ombonat och hemtrevligt. Här kommer bilder på vårat “julkök”

Advent i Bogerud

advent

Och här kan man se utegranen genom fönstret över diskbänken.  Torbjörn mater även fåglarna så det finns ett fågelhus bredvid granen, och det är mycket fåglar här. Vi har matningsautomater även på ett annat ställe på tomten och Torbjörn får fylla på dom hela tiden.  Så här är vi tydligen ensamma om att mata småfåglarna. Tussi vill gärna ligga och passa fåglarna när hon är ute, men nu är det så kallt så det är inte långa stunderna hon vill vara ute i snön. Och hon kan inte “vakta” båda matställena på samma gång  och det lär sig fåglarna.

Ja nu börjar nya tvättstugan att komma iordning. Och det blir såååååååå  fint. Torbjörn monterade skåpen i Lördags, och i Söndags kom en kompis hit och hjälpte honom bära in dom. Så nu är dom på plats och det börjar minska på grejerna som har stått i vardagsrummet en tid.  Det känns riktigt skönt att ha fått ordning i tvättstugan och skåp att hänga in kläderna i. Torbjörn har lite pyssel kvar där ute, han skal bl.a. göra en arbetsbänk under fönstret och en sittbänk under hatthyllan m.m., men det är ingen brådska.  Till sommaren skal alla skåp ut igen för då är det dags att lägga klinker på golvet. Det gick inte att göra det nu då vi har värme även i golvet där ute. Och cementen måste brinna en tid. Men när det är dags att slå av värmen så kan vi få hit någon som skal lägga klinker. Då blir det väldigt lättskött och bra. Här kommer lite förr och nu bilder på tvättstugan………………. (jag ser att objektivet har stört lite på bilderna, men ni får ivarjefall ett intryck hur det blivit).

026_402x600_thumb[1]

027_402x600_thumb[1]

028_402x600_thumb[1]

029_402x600_thumb[1]

004_thumb[1]

005_thumb[2]

006_thumb[1]

007_thumb[1]

Nästa projekt vi har på gång är att byta ut tvättställ och toastol på badet. Toastolen står och rinner så det är dags att byta den och då skal vi sätta in en ny högre toastol. Vi blir ju inte yngre med åren så det kan vara lika bra när vi ändå skal byta ut den gamla.

Med djuren här hemma går det bra. Pepsi går snart in i sitt 14 dygn i löpet och än så länge är inte Åcky något intresserad, men snart får vi nog ta in honom i sovrummet så det inte blir valpar mellan mor och son. Schiba är lite stel och sover mycket, men hon hänger med och tycker det är jätteroligt med all snö.

Nu skal jag avsluta för idag och försöka göra lite mera nyttigt här hemma. Men först vill jag tacka alla er som har ställt upp för oss och hjälpt oss under året 2010. Hjärtligt tusen tack. Ni är så värdefulla alla samman.

Bogerud 43_thumb[1]

Vi tackar er alla som är inom våran sida för året som snart är slut och för kommentarer  i bloggen och inlägg i våran gästbok, och önskar er välkomna tillbaka.

MVH Kerriehedens kennel, Torbjörn och Gerd

Till minne……………….

Selma

 

Till minne av Selma (Malagic) Johansen
född 27 juni 1989
död 16 december 2010

Frid över ditt minne.

Du blev inte så gammal, men du hade upplevt mycket tragiskt i ditt korta liv. Du kom till Norge som flyktingbarn från Bosnien där du hade sett och upplevt mycket tragiskt. Du hade det inte heller alltid så gott efter att du kom till Norge. Hoppas du nu har fått frid i din själ. Detta var nog, som förr, “ett rop om hjälp”, men denna gången kom hjälpen för sent. Kanske var det det bästa för dig, vi får aldrig något svar på det. Bara du själv visste varför.

3 advent – hemma igen.

Ja så är det 3 advent och man sitter på hemmaplan och skriver. Det är sååå skönt att vara hemma igen Ler

 

……………………. vart skal man börja med att berätta allt som skedd sen senast jag skrev här ? Jag vet ju att många undrar hur det gick på sjukhuset och när jag kom hem igen, så jag börjar väl med det. Som jag skrev senast ( 2 december ) så blev jag inlagt på avd. 9, medicin, på sjukhuset i Karlstad 26 november med lunginflammation och andningssvårigheter.  Jag fick dom första dagarna intravenöst penicillin och syrgas, och jag var väldigt sjuk. I början på vecka 48 var jag på lungröntgen där dom såg fläckar på lungorna, och även på ultraljud av hjärtat, där dom såg något ospecificerat, men visste inte om det var hjärtat eller i lungorna. Jag var även till koll på njurmedicin 29 november. Njurproverna var bra. Jag hade ett krea värde 23 nov. på 100. ( 26 nov hade det stigit till 144, och 29 nov var det nere på 122). Jag hade även hjärnbrist. Men annars var proverna efter omständigheterna bra. 2 december var jag feber fri (hade inte så mycket i temp överhuvudtaget, jag har inte lätt att få feber, men hade lite frossa innan jag blev inlagd). Jag fick penicillin t.o.m. 2 december, men var inte bra. Orkade bare gå till toa och då med syrgas på 6 liter. Läkarna hade då läst på lite om mina mediciner och fick då se att mina hjärtmediciner (Tambocoor) i sällsynta fall kunde ge sådana symptom som jag hade, och har haft senaste året. Så dom beslutade sig för att ta bort dom mediciner tvärt, och även Waran. Och så blev det. (Det var och är lite riskfylld då jag  gick på högsta dos Tambocoor så jag har fått besked att jag måste åka in igen om jag får hjärtklappning eller andra symptom på hjärta eller lungor.) Och redan dagen efter kunde jag vara utan syrgas några timmar och jag kunde gå en liten promenad med rullatorn som jag fick låna. Vilken lättnad!!! Jag var även på CT – röntgen 3 december och da kunde dom se 2 inflammerade och ärriga lungor. Men jag var ju på bättringsvägen så dom kom fram till att jag hade fått en kraftig allergisk reaktion (chock) på båda lungorna, troligen av Tambocoor, som dom hade misstanke om, och det var orsaken till att jag bara hade blivit sämre och sämre sista året.  Grrrrrrrrrrr………… säger jag. Jag har ju sökt för min andfåddhet så måååånga gånger senaste året, men inte blivit tagen på alvar. Visst, jag fick astma mediciner, men någon spirometritest har jag inte fått än. Jag har känt på mig att dom nog har tänkt “………… hon är ju så tjock så hon orkar inte gå”. Ingen har sagt det rakt ut, men jag har fått påpekningar om min vikt, och jag har nog sett deras blickar. Det kunde ha kostat mig mitt liv. Men tji den som ger sig. Visst har jag gått upp mycket i vikt senaste året, men det är kanske inte så konstigt med tanke på att jag inte har orkat gå 100 meter engång. Det säger ju sig själv. Eller hur??? Jag är ju inte den typen som går och lägger mig i första taget  heller, så Torbjörn och jag fattade nog aldrig hur sjuk jag egentlig var. Men jag visste ju att inte ting stod rätt till. Bara ett under att jag kom iväg, för det var för sent, har jag nog insett nu. Men det var väl inte min tid än att lämna jordelivet. Någon spirometri test blir det inte på länge än pga mina lungor, och att jag går på så hög dos med cortison för tillfället (för att få bort inflammationen) , det vill bara bli fel resultat på det testet. Men läkaren bad mig att hålla mig borta från rök, starka dofter o.l. Hon var heller inte så glad för att jag hade så många husdjur. Hundarna är en ting, men hon var bekymrad vad gäller katterna. Så nu har vi köpt ett special medel till katterna, som vi skal ha i deras päls, som skal vara bra för folk som är allergiska. Så får vi se efterhand om jag reagerar på dom eller inte. Det blir svårt om det visar sig att jag måste lämna bort dom, men hälsan måste gå före nu. Men vi hoppas……………..!! Efter 2 december hade jag bara syrgas en ½ natt, men bortsett från det kunde jag vara uppe hela dagarna, och gå promenader med rullatorn på sjukhuset, utan större problem. Och jag kände att det gick bättre och bättre för varje dag.  Jag fick även en påse blod och det hjälpte till att man blev piggare också. Ja jag blev så pigg efterhand så jag blev en besvärlig patient *skratt*, jag ville bara hem, hem, hem……………… Jag har tillbragt nog tid av mitt liv på sjukhus. När jag blev inlagd på avd. 9 så gjorde dom även sömntestar på mig med en metningsapparat, och dom upptäckte att jag hade andningsuppehåll flera gånger pr. natt. Då kom dom med en andningsapparat som dom ville jag skulle sova med, det är en mask över näsa och mun och en maskin som hjälper till så jag får luft i både ut och in andning. Den heter “iSleep 22”. Första dagarna vägrade jag totalt att sova med den, men efterhand gick jag med på att prova. Och för att göra en lång historia kort så vågar jag inte sova utan den nu, och inte får jag göra det heller. Sista året har jag sovit 10 – 13 timmar pr. dygn, jag har varit trött jämt. Bäddmadrassen i sängen har varit nästan på golvet och kuddarna uppefter väggen på morgonen………. jag har haft panik i sömn,när jag inte har fått luft,  sa läkaren. Och nu förstår jag ju det själv också. För nu ligger jag där jag lägger mig på kvällen, när jag vaknar om morgonen. Och jag är mycket mera utvilad på dagen.  SKÖNT!!! Men jag är inte frisk och det känner jag, så det går i lugna gatan här hemma. Jag tar en dag i taget och pysslar lite inomhus.

Nu skal jag inte trötta ut er så mycket mera med min hälsa, nu hoppas vi bara att det går framåt i fortsättningen också. Men fråga gärna om det är något ni undrar över. Jag skal tillbaka till sjukhuset för ny CT-röntgen och sömn test i början på Februari, så får vi se då hur det är. Läkaren tror att jag också kan ha fått en liten hjärtsvikt pga att jag gått så länge med dessa problem, så helt frisk blir jag nog aldrig igen. Jag har även alltid varit lite plågad med andningen oansett hur smal jag har varit och hur mycket jag har gått eller varit tränad, så ärren på mina lungor kan även komma av att jag varit passiv rökare stora delar av mitt liv och även har varit utsatt för mycket starka dofter vid renoveringar ol. För jag har reagerat mycket på det genom åren och jag var även mycket plågad med migrän när jag var yngre. Och fick ofta migrän anfall i samband med det. Men dom senaste åren har jag inte haft mycket migrän, fast jag känner att jag reagerar på starka lukter, rök ol. än. ja, ja nog om det………….. Jag fick komma hem på min 55 års dag på Tisdag efter att ha blivit gratulerad med god lunch och en bakelse på avd. 9. Ja personalen kom även och sjöng för mig, när dom kom med maten. Och läkaren kom särskilt och gratulerade mig. En helt underbar personal, fast “borta bra , men hemma bäst”, så det var skönt när taxi´en stannade här hemma vid 15.00 tiden och jag kunde kliva ut. 11 dygn på sjukhus är ingen höjdare precis, men det är ju bra att det finns när man är sjuk. Nästan dagligen under min sjukdomsvistelse hade jag besök av våra kära vänner Nina och Niclas, ja Niclas såg jag ibland upptill flera gånger om dagen då han körde patienter  eller mat till och från avd. Nina satte svenska flaggan i bakelsen som jag fick när jag fyllde år, hon jobbar i köket. Tusen tack Nina och Niclas för att ni tog er tid att hälsa på mig så ofta. Det blir en ljuspunkt i tillvaron när man ligger på sjukhuset. Torbjörn var även ner ett par gånger under den tiden jag låg inne, sista gången var 3 december och på hemvägen var det nära att han hade körd sin sista resa. En bil körde ut rakt framför honom vid Deje och han fick bromsa kraftigt och styra runt den andra bilen, som blev stående mitt i vägbanan. Det var den värsta trafik upplevelse han har varit med om i alla dom år han har kört bil. Och han kör ju så och si dagligen. Tur det gick gott denna gången också. Vi har nog lärt oss sätta mera värde på “dagen idag” båda två efter dom senaste tidens upplevelser.

Väl hemma blev jag mött av två jätteglada hundar, jag har några blåmärken efter Åcky´s välkomst. Schiba visade att hon var sur för att matte hade varit borta så länge, så hon låg kvar i sin bädd. *skratt*. Tvättstugan har blivit jättefin, den är nu honungsgul och INTE senapsgul som jag skrev förra gången. Några skåp har inte blivit inhandlat än, men Torbjörn har jour på jobbet denna veckan och då är han ledig Fredag. Så då har han tänkt sig att åka ner till Ikea och köpa hem skåpen om det går. Hoppas han hinner och montera något under helgen så vi inte behöver ha vardagsrummet fullt i grejer, som skal vara i tvättstugan, under jul.   Men det är skönt att ha tvättmaskin på plats igen ivarjefall, och även torktumlaren. Har fått tvättat ett par maskiner med kläder idag, det var ett måste, det fanns nästan inga kläder rena till mig efter Norge resa, sjukdom och sjukhusuppehåll.

Väl hemma från sjukhuset blev jag första grattad av Torbjörn med ett underbart tvättbart lammskinn som jag hade önskat mig. Det skal jag ha i soffan, ivarjefall på vintern. Vi har skinnsoffa och då blir det varmt och skönt med ett lammskinn. Det blir nog en favoritplats för våra katter, när vi inte sitter där,  kan jag tänka mig. Tusen tack igen Torbjörn för denna fina present.

Lammskinn

Senare på kvällen kom Nina och Niclas hit och vi fikade. Och jag fick en helt underbar blom grupp och fina ljusstakar av dom och Ånnie. Tusen tack ännu engång Nina och Niclas för gåvan, och för att ni kom och grattade mig. Det var, som alltid, trevligt att ha er på besök.

Presenter 1

Ljus

Ljus 2

Kort 2

Jag fick även en underbar blom grupp i anledning min 55 års dag och hemkomst från sjukhuset från Torbjörns mamma Ellen och hennes sambo + Torbjörn´s syster Kristina med maken Sven Erik och dottern Malin. Tusen tack även till er för den fina gruppen som pryder vårat köksfönster nu i adventstid. Hoppas ni även snart kommer och hälsar på oss så vi kan umgås och fika lite.

Present 2

Kort 1

Jag köpte även en födelsedagspresent till mig själv från mig själv i år. Och här kommer den.

present till mig

Som jag skrev förra gången så var Frisse och Skrållan på Arken Zoo i Munkfors under 1 advent. Och här kommer två bilder därifrån + en bild på Tussi som var tagen lite tidigare i November.

Skrallan

Frisse

Tussi

Det har även blivit fotat lite både ute och inne sedan jag kom hem. Det är så vackert nu på denna tiden med rimfrost och snö. Men det är kallt…………. igår hade vi “bara” minus 8 grader, men annars har det varit runt 15 – 25 minus på morgonen. Det är kallt så tidligt på vintern. Hoppas det “slår igen sig” lite så man kan gå ut. Jag har fått låna en rullator från kommun som jag skal ha ute den första tiden, då kan jag sätta ner mig om det blir för jobbigt. Och balansen är heller inte helt bra så det kan vara gott att ha ett stöd nu när det är vinter. Åcky springer ju lös så det är inget problem.

Här kommer lite vinterbilder från vårat hus…………….

orkideén blommar igen

049_321x480

inngangen

Bogerud i vinterskrud

Frisse kikar ut

Nu är det snart dags att säga go natt igen. Det har varit lugnt på jouren for Torbjörn sen han gick på i Torsdags så han har pysslat lite här hemma i helgen. Igår körde han ett lass med skräp till tippen, det blir mycket när man håller på och renoverar. Idag var han iväg och tog adventsgran, så nu lyser vår första adventsgran utanför vårat nya hus. Han fick även åka iväg och köpa ny ljusslinga till den idag, den gamla ljusslingan sprang hundarna ner, på det gamla stället, i vinter som var. Så den var förstörd. Igår kväll skickade vi iväg beställning på egna julkort,som vi skal skicka,  så idag har jag skrivit omlag 60 kuvert till dom. Det är jag som har varit “naturfotograf” i år och Torbjörn har varit “ tomte fotograf”. Nyfiken??? Vänta och se…………… dom kommer förhoppentligvis till er för jul.

Pepsi började löpa i Fredags och än så länge bryr inte Åcky sig med henne, men det skal bli spännande att se hur det går när hon kommer i höglöp. Det passar väl så det blir omlag till nyår om hon är lika sen som då hon blev parad.

Nu har jag ommöblerat lite i köket också så vi har fått dit kökssoffan. Det blev riktigt ombonat och trevligt. (Bilder på det kommer sen). Och under veckan hoppas jag kunna få upp andra gardiner i köket också. Det blir inte gjort så mycket till jul, det får vara som det är. Det viktigaste är att vi får vara tillsammans.

Nu slutar jag för denna gång innan ni tröttnar, om ni inte redan har gjort det *skratt*, med en bild på mina vackra blompresenter. Ha det gott, ta vara på varann och dagen idag. Ett stort och hjärtligt tack till alla er som har skickat mig hälsningar och hört av er på olika sätt till mig eller Torbjörn. Tack för eran omtanke.

Presenter

1 2 3 4 5 7